I en kommentar till min artikel om att alla inte är så kontanta med korten skriver VD:n för Bankomat AB, Nina Wenning, att staten behöver ta ansvar för kontanterna. (GA 1 mars). Bankomat AB bildades 2010 och ägs av storbankerna.
Nina Wenning framhäver att Riksbankskommitténs delbetänkande (SOU 2018:42) ” Tryggare tillgång till kontanter” är problematiskt. Härvid anför hon att Finansinspektionen i sitt remissvar är kritisk och att kontanthantering är en kollektiv nyttighet och bör vara statens angelägenhet. Nina Wenning glömmer glatt att flera andra remissinstanser är positiva. Sålunda skriver Riksbanken: ”Riksbanken välkomnar Riksbankskommitténs förslag.” Härvid instämmer PRO och SPF.
Nina Wenning kritiserar också Riksbankskommitténs förslag att delbetänkandet inte omfattar hela kontantkedjan – lagerhållning, depåhantering, etcetera. Men privata värdebolag sköter ju redan detta. På ett sätt, som jag har förstått, alldeles utmärkt. Till yttermera visst utövas tillsyn och kontroll över värdebolagen av ett antal länsstyrelser. I princip de större länsstyrelserna.
Icke desto mindre kan jag ge Nina Wenning rätt på två punkter.
Med tanke på den senaste tidens skandaler om penningtvätt i två storbanker är det i och för sig tveksamt om storbankerna ska ges förtroendet att administrera en så angelägen fråga, som kontantinfrastrukturen, vilken Nina Wenning själv kallar för ”samhällsviktig”.
Det andra är att professorn i EU-rätt, Ulf Bernitz, i ett särskilt yttrande till till Svenska Bankföreningen (sakkkunnigutlåtande) förfäktar tesen om att Riksbankskommitténs förslag skulle strida mot EU-rätten på grund av snedvriden konkurrens i stöd.
Hur som helst. Med storbankernas vinster i åtanke klarar sig bankerna ändå. Och gör dom inte det kan dom vända sig till staten.