Kan man lita på Nordkalk?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I ansökan om provbrotten räknade Nordkalk med en mycket liten inströmning av vatten. I det första provbrottet kom inte heller så mycket vatten, men att det skulle bli betydligt mer i provbrott nr 2, som ligger mycket nära en utlöpare till det ganska stora våtmarksområdet Släkmyr, borde man nog ha räknat med. Det strömmar mycket riktigt in vatten från brottets sidor hela tiden. Så mycket snösmältning, som Henrik Grind skyller på i artikeln, har det faktiskt inte hunnit bli fråga om ännu, den senaste snön låg ju ännu kvar när artikeln skrevs.
I sin ansökan om provbrotten skrev Nordkalk: "Det är osannolikt att något vatten kommer att behöva pumpas under den tid brytning sker i de båda brotten. Skulle inläckande grundvatten trots allt behöva ledas bort rör det sig under alla förhållanden om så små mängder under så kort tid att tillståndsplikt kan ifrågasättas. Bolaget väljer dock att frivilligt söka tillstånd."
Och nu kör man alltså i skytteltrafik med två tankbilar!
I domen bestämdes att om vatten måste pumpas upp måste det analyseras innan det kunde släppas ut i omgivningen, annars skulle det, precis som nu sker, transporteras till Storugns för rening. Av artikeln får man intrycket att detta är närmast löjeväckande, men det är i enlighet med det starka skydd för Bäste träsks tillrinningsområde som finns sedan 1973 just på grund av Bäste träsks viktiga roll som reservvattentäkt och områdets känslighet för påverkan.
Lika optimistiska förutsägelser beträffande vattenpåverkan som Nordkalk gjorde inför provbrotten, lika optimistiska påståenden kommer man med i den nya ansökan om det stora brottet med idel glädjekalkyler om hur liten påverkan på omgivande mark och vatten som det skulle komma att innebära. Jag frågar bara: Hur mycket kan man lita på Nordkalk?