Kanske en salomonisk lösning
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Beträffande löften kan det lätt bli så att ord står mot ord: "Nej, det lovade jag visst inte!" - "Jo, det gjorde du visst!" Följaktligen är det bättre att vara formell, läsa de skrivna avtalen och hålla på dem.
Men kvar står de exceptionella kostnaderna för Kammarmusikveckan 2009. Hur ska dessa kostnader bedömas?
Mitt förslag är att det görs en opartisk revisionsjämförelse mellan 2008 och 2009. Troligtvis får vi då ett bättre perspektiv på skeendet och kan fånga in vad som är en rimlig kostnad och kostnadsfördelning.