När det här skrives, den 22 juli, är det ett år sen det ofattbara hände i Norge (Och för ett par dagar sedan något liknande i Denver, USA.).
Det här ger anledning till ett par frågor: Hade det som hände i Norge undvikits om man hade haft något hundratal Jas-Gripen, och ett antal inlåsta stridsvagnar, (som försvarsviljemarkering!) ? Med andra ord: Ska kanske främst vi européer lägga det mesta av våra försvarsansträngningar på att söka och avväpna fiender INNANFÖR det egna landets gränser, i stället för mot de av gammal skräck traditionella?
Det är kanske här hemma fienderna finns! Vi ser idag på TV hur Norge upplever ettårsminnet av vad som hände. Man gör det i kyrkliga former, man tackar och tillber en Herren Gud! Då kommer en fråga till: Varför släppte denne Herren Gud fram terroristen?