Kärnkraft är miljövänlig
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
C.L Gibson skriver att hon fortfarande är i chocktillstånd efter incidenten i Forsmarks kärnkraftverk den 25 juli i år. Enligt SKI:s preliminära bedömning var det en 2:a på en sjugradig skala det vill säga en härdsmältssituation var helt utesluten. Uppgiften att det var 45 minuter till en härdsmälta är falsk!
Östersjön är enligt C.L. Gibson en av världens mest radioaktiva hav men presenterar inga siffror. Det förvarade avfallet läcker ut påstår hon. Vår fråga gäller det Sverige eller gäller det så där i allra största allmänhet?
Kärnkraften är översubventionerad påstår C.L. Gibson. Vi hävdar motsatsen kärnkraften är inte subventionerad överhuvudtaget. Kostnaderna för slutförvaringen av avfallet betalas till mer än 100 procent. Försäkringarna subventioneras inte utan tvärtom är försäkringspremien högre än som är brukligt vid stora industriella anläggningar som vattendammar. Enligt beräkningar borde premien vara 0,1 öre per kWh men kärnkraften får betala 2 öre per kWh. Vi frågar oss var Catherine Lis Gibson hämtat sitt påstående från att kärnkraften skulle vara översubventionerad?
Om alla oljekraftverk skulle ersättas med kärnkraft skulle uranet räcka 3 - 4 år är ytterligare ett påstående C.L. Gibson framför. För det första uppfyller uranet Brundtlandsrapportens krav på en hållbar energikälla. Men det räcker inte utan två frågor till kan ställas: 1) Hur länge räcker uranet och 2) Är kärnkraften en långsiktigt hållbar teknik.
På första frågan kan noteras att uran är vanligt förekommande och finns överallt på jorden och i världshaven. Idag bryts uran lönsamt om halten uran är 0.1 %. Uranet skulle räcka cirka 50 år framåt. Höjs uranpriset till det dubbla, vilket innebär en minimal höjning av energipriset, skulle uranet räcka i hundratals år. Upparbetar vi kärnavfallet, använder oss av briderreaktorer eller acceleratordrivna transmutationsreaktorer för att få fram klyvbart material kan vi använda oss av kärnkraft minst tusen år framåt och under den tiden har vi med all säkerhet kommit på andra energilösningar.
Spara energi har vi inte gjort hitintills och vi tror inte viljan att spara finns; vi njuter av bekvämligheten.
Vi håller med Catherine Lis Gibson att vi går en spännande tid till mötes där människans kreativitet, uppfinningsrikedom och problemlösningsförmåga kommer att blomma. Det är då vi mår bäst. Vi får inte med skrämselpropaganda begränsa våra frihet till ett fritt tänkande. Ett samhälle i skräck blir ett samhälle där ogräset frodas.
De sidor Catherine Lis Gibson hänvisar till är icke veteskapliga sidor som objektivt verifierar hennes påståenden. Vi har givetvis tittat på dessa sidor.