Ebba Busch Thor höll ett bra tal i Almedalen, fri från manus och med inlevelse. Nu återstår för lyssnarna att värdera innehållet och inte låta sig duperas av retoriken.
KD hamrar in budskapet att det är C och L som har övergivit Alliansen, väl medvetna om att det är deras egen och M:s otydlighet gentemot mörkare högerkrafter, som var grunden för mittenpartiernas beslut. C och L hade ryggraden att stå upp för demokratiska värden. I sin besvikelse över S fortsatta ledarskap vädjar Busch Thor till Nyamko Sabuni att L ska överge januariöverenskommelsen, men uppgiften att ena L lär åtminstone initialt hindra henne.
Genom att stå för vad man säger vill KD framstå som partiet med ”ryggrad”, men KD:s ryggrad måste göra ont efter de senaste årens högervridning, när man stegvis har rört sig bort från en kristen värdegrund. Denna positionsförflyttning inbegriper budgetsamarbete med M, skattesänkningar, angrepp på välfärden och öppningar gentemot SD, som – om inte andra partier tagit ansvar – inneburit hot mot kultur, fri media och ett öppet samhälle.
Byråkratiseringen av landstingen och deras olika resurser är det bra att KD påtalar. KD vill framstå som försvarare av en likvärdig sjukvård, men KD lyfter inte ett finger för att bryta segregationen och vidta åtgärder mot barns olika förutsättningar i skolan.
Busch Thor ställer sig positiv till religiösa friskolor, som försvårar integrationen och begränsar barnets frihet och möjlighet att bygga sin egen identitet. Ebba Busch Thor med förflutet i sekten Livets Ord borde ha erfarenhet av hur religiös fundamentalism kan förleda och hämma ett barns utveckling.
I Almedalen märks det att Busch Thor trivs på scenen och med allt ljus på sig. Hon lanserar det nya begreppet ”social borgerlighet”, där hon pekar på att när S tvingas göra eftergifter i 73-punktsuppgörelsen med C och L, så vill KD framstå som den nya garanten för socialt ansvarstagande. Det är – som M:s forna ”arbetslinje” – falsk marknadsföring. KD är i dag ett högerparti.
Genom att frånhända sig ansvaret för Alliansens upplösning, och genom att kritisera S för att ha tagit regeringsansvar tillsammans med MP, C, och L utifrån en demokratisk värdegrund vill Busch Thor rädda de röster som räddas kan. Hon är fullt medveten om – väl dolt för många väljare – att hon sänker trösklarna för ytterligare steg åt höger, sänker trösklarna för ett närmande till SD och för möjligheterna till ett konservativt högerblock.