Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den 3 april 1993 skrev Inger Harlevi på GA:s insändarsida under rubriken "Ingen öltunna" bland annat: "Jag beklagar att GA inte kontrollerat att sakinnehållet i Kesslers insändare var korrekt, innan den publicerades".Temata gällde å ena sidan utformningen av en gotlandsmonter på en turistmässa i Hamburg, där Gotlands turistförening med Inger Harlevi figurerade.Hon hade klagat, även detta på GA:s insändarsidor, över att några Säveelever efter ett kort besök där gav en negativ bild av gotlandsmonterns budskap i en tidningsintervju utan att först ha frågat henne, vad de (alltså Säve-eleverna) skulle tycka om den (alltså montern).Den 19 februari 1993 hade hon själv och den 22 februari 1993 hade hennes kollega Lars Nohlgren beskrivit monterns attiraljer med orden "och en öltunna". Jag vet att rubrikerna sätts av redaktionen, dock handlade det hela om intrycket som montern gjorde på betraktaren. Å andra sidan gällde det momsbeskattningen av utlandsresor, där Inger krävde att det skulle tillämpas destillationslandets (ofta lägre) momssats istället för de 25 procent som gäller i Sverige.Efter denna utskällning på pressen och mig skrev jag: "Vad har ni för en märklig platta i er politiska örtagård på Gotland?" och sorterade Inger i min personliga värderingsskala under kategorin "taube Nüsse".Under årens lopp yttrade sig Inger emellanåt faktiskt vederhäftigt och jag sade till mig själv att "det finns folk som växer med uppgiften".Efter Ingers senaste försök att mästra pressen den 4 juli 2007 måste jag nog återföra henne till min kategori "taube Nüsse".Inger har onekligen en kontroversiell, för att inte säga udda åsikt, vad pressen borde, måste och får göra. Särskilt iögonfallande är att hon tydligen behöver en co-producent när hon ger sig i clinch med pressen, 1993 var det Lena Celion och Lars Nohlgren, nu var det biskopen himself.
