Kina har hyllats för sina stora satsningar på ”förnybar” el, men nu har man där fått förnyat intresse för kolkraft. Orsakerna är flera. En är att landet har stora avstånd. För att ta vara på all energi från vindkraft, behöver man ledningar med en kapacitet som är tre gånger den genomsnittliga effekten från möllorna. Med stora avstånd blir ekonomin orimlig. Med lägre kapacitet på ledningarna måste en del av energin dumpas. För stora avstånd blir ekonomin helt enkelt omöjlig.
En konsekvens är att Kina nu satsar på att utveckla en teknik för höggradig rening av utsläppen från kolkraftverk. Dess problem med utsläppen har inte varit koldioxid utan smog i storstäderna orsakad av stoft och nitrösa gaser. På denna reningsteknik satsar man stort, för att exportera utrustning till andra länder och bygga kraftverk där. Planerna omfattar nu 1.600 anläggningar i 62 länder.
Efter Fukushima har även Japan satsat på att utveckla tekniken för kolkraftverk också för storskalig export. Från båda länderna beviljas enorma lån, vilka gör genomförandet av planerna högst realistiska. Således kan vi räkna med storleksordningen 2 000 nya kolkraftverk under överskådlig tid. Världens energibehov ökar snabbare än någon expansion av ”förnybart” kan möta.
Ledningarna i Kina och Japan har uppenbarligen sett att koldioxiden gett dem större skördar, så att de inte längre tror att koldioxid är skadlig.