Kommunmajoriteten har misslyckats i färjefrågan
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
S, v och mp har i insändare gått ut med påståenden om att de lyckats alldeles förträffligt med att utveckla Gotland under de senaste tre åren. Nedläggningen av industrijobb och Gotlands försvarsmakt anges som en spännande utmaning. Trots ett mycket stort antal arbetslösa, framförallt ungdomar, och en mångfald människor insatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder känner sig partierna till vänster nöjda med utvecklingen.
Bland annat hälso- och sjukvården skall enligt Lundgren, Benzler och Norrby föras ut på ett brett samråd på samma sätt som kongresshallen. Hur förankringen av kongresshallsbeslutet hos Gotlands befolkning slutade är välkänt.
Det finns en lång rad frågor att kritiskt granska och kommentera i s,v och mp s deklaration men det skall jag avstå från just nu.
Det mest anmärkningsvärda är att den nuvarande kommunmajoriteten i sitt budskap helt avstår från att omnämna färjetrafiken. Kanske är det medvetet eftersom det rör sig om ett totalt misslyckande från kommunledningen att bygga upp ett samråd och samarbete med regeringen ang fastlandsförbindelserna.
Staten har sedan många år tillbaka överlåtit till Gotlands kommun att ta huvudansvaret för de regionalpolitiska frågorna som tidigare var länsstyrelsens uppgift. Det är alltså kommunens främste företrädare som har uppgiften att samla Gotland till uppror nu när det visar sig att provisoriet till finansiering av vår "väg " till fastlandet förefaller ha kollapsat.
I vart fall vad som kan läsas ut av media är det fortfarande länsstyrelsen med landshövdingen i spetsen som tar på sig det regionala utvecklingsansvaret och agerar för att rädda kvar vår livsnerv, färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet.
S,v och mp:s påminnelse om att det är ett år kvar till valet kom verkligen lägligt i tiden. Misslyckandet att bygga upp resurser för ett framgångsrikt politiskt arbete för att säkerställa goda färjeförbindelser till rimliga priser är en fråga som tydligt talar för att det såväl regionalt som nationellt krävs regimskifte vid nästa val.