Att det svenska köttet är bra ur klimatsynpunkt konstaterar Åsa Odell, vice ordförande för LRF, i en debattartikel i Gotlands Tidningar den 9 juli.
Odell konstaterar också att minskningen av köttkonsumtionen framför allt drabbar det importerade köttet, vilket de svenska böndernas intresseorganisation LRF förstås tycker är bra.
Enligt Jordbruksverkets siffror var andelen svenskproducerat kött 67 procent i fjol, jämfört med 2013 då andelen var 61 procent.
Att svenskt kött är bra ur klimatsynpunkt tar dock inte bort det faktum att det ur etisk synpunkt är högst tvivelaktigt. Större delen av nötköttet, 60 procent, har sitt ursprung ur mjölkkor enligt Odell.
Hon skriver att kon på så vis ger både mjölk och kött. Om man ger någonting så låter det väldigt fint, som att det sker frivilligt. Hur är det då med mjölkkornas fria vilja?
En mjölkko insemineras, knappast frivilligt, för att föda en kalv. Detta görs för att hennes juver ska fyllas med mjölk, ämnat åt kalven.
Men när hon fött fram kalven får hon inte glädjas länge åt sin avkomma innan den tas ifrån henne, oftast inom ett dygn efter födseln.
Kalven får inte vara med sin mor och känna hennes moderskärlek. Och kon som gått dräktig i nio månader och just fött fram en kalv, får inte ta hand om sin avkomma. Människa är inte den enda arten som har känslor, så detta är inte att förmänskliga dem.
Mjölken hos dagens kor, med sina abnormt stora juver, skulle räcka till kalven och bli över till människorna, men allt ska förstås säljas så bonden får in de pengar han förväntar sig.
När kon inte längre producerar mjölk insemineras hon på nytt, är dräktig i nio månader och föder en ny kalv som hon inte heller får behålla.
Så pågår det ända tills hon efter cirka fem år inte längre producerar tillräckligt med mjölk för att bonden ska behålla henne. Normalt kan en ko bli omkring 20 år gammal.
Hon borde ju få en skön semester efter det tunga arbete hon varit tvingad till, att insemineras och föda en kalv varje år. Nej, istället transporteras hon till slakteriet, en inte så angenäm plats för henne, där hon dödas för att bli kött till människorna.
För hennes avkommor finns två alternativ, hankalvarna blir slaktade när de är lagom stora och honkalvarna går oftast samma öde till mötes som modern – slavarbetare så människorna ska kunna ta deras mjölk.
Så kom inte och påstå att korna ”ger” både mjölk och kött, som Åsa Odell skriver!