Miljö- och Hälsoskyddsnämndens (MHN) beslut och ställningstaganden fordrar ett klargörande. Det är av allmänt intresse. Det finns MHN-ärenden i ett fritidshusområde på norra Gotland. Nu begränsar jag mig till avloppsfrågan. För respektive fastighet går BDT-vattnet till tvåkammarbrunn med infiltrationsbädd och WC-avloppsvattnet till uppsamlingstank för vidare befordran till Regionens reningsverk. En förträfflig lösning som är både ekonomiskt och miljömässigt optimalt.
Miljö- och Hälsoskyddsnämnden:
• Förhindrar infiltrationsbäddar på enskild fastighet istället för renovering av bädd
• Förordar stora infiltrationsbäddar gemensamt för flera fastigheter
• Godkänner lokala minireningsverk för att fastigheterna i ett område gemensamt ska omhänderta sitt BDT-vatten och WC-avlopp, med risken för bräddning till omgivningen.
Havs- och Vattenmyndigheten, som är myndigheten för vatten och avlopp med mera, har en forskningsrapport, Markretentionsrapporten, som visar på att tvåkammarbrunn med infiltrationsbädd har knappt något fosforutsläpp och obetydligt utsläpp av bakterier. Inget läckage kan märkas utanför infiltrationsbädden. Så kallad retention. MHN har till och med utfärdat en registrerad handling som bekräftar att utsläpp är försumbart.
MHN förordar att det skapas infiltrationsbäddar gemensamt för ett antal fastigheter. Utgångspunkten borde väl vara att var och en tar hand om sitt eget avlopp med egen bädd. Utsläppen kan väl inte bli mindre än noll och varför då ha stora gemensamma bäddar?
Med gemensam bädd för flera fastigheter måste ledningar och en stor bädd läggas på någon annans mark vilket innebär ett så kallat intrång. Lantmäteriförrättning, servitut och bildande av gemensamhetsanläggning med samfällighetsförening måste ske om Lantmätaren anser att det är i överensstämmelse med gällande lagstiftning. Ledningar ska grävas ned i andras trädgårdar fram till bädden. Fastigheten, som kan tänkas för ledningar och bädd, blir begränsad i användning. Över och vid sidan av ledningen får inget byggas som hindrar uppgrävning vid underhåll och reparation, inte så roligt för den som vill ha en friggebod i trädgården. Ingen kan tvingas avstå mark för ledningsdragning och bädd.
Har MHN koll på lagar och regler, till exempel Anläggningslagen? Varför inte läsa på och som andra kommuner, ta till sig av nya forskningsresultat, till exempel retentionsrapporten efter förbudet mot fosfor i tvätt- och rengöringsmedel?