Kostar mer än det smakar
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den ene bar en flaska, lång och smal, halvfylld med vin. Den andre hade en öppnad bag in box. När de upptäckte polisen stoppades vinflaskan ner i byxorna som redan innan var tajta. Pojkarna stod kvar där och blev törstiga igen. Flaskan halas upp ur byxan och åker sen ner igen. Sju, åtta minuter gick och vi höll på att skratta ihjäl oss åt dramat. Skulle de få din bot? Vad ska man göra som betraktare? Vad skulle du ha gjort? Vi gjorde som de flesta svenskar ingenting.
Det är mycket bra att polisen är närvarande. Jag tänkte stillsamt att de efteråt sa att de haft mycket att göra och att de tycker att det fungerat bra trots ökad brottslighet. Jag tror ni lär er och i takt med att man får kunskap och erfarenhet blir även konsten att stävja svineri ett uppdrag som kan tyckas intressant.
Jag tror att Stockholmsveckan kostar samhället mer än det smakar på sikt. Vem tjänar pengar? Vad kostar det pådrag som polis och övriga samhället gör?
Men främst: vad säjer Stockholmsveckan till en uppväxande generation som gör allt för att passa in och bli accepterade? Har man inte kropp som passar i 13 centimeter höga klackar och obefintlig kjol så platsar man inte. Har man inte råd att spruta champagne för tusentals kronor så duger man inte, och så vidare.