"Kränkande och falskt"
Foto: Tobias Wallström
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att hänga ut ett närmast ärerörigt citat av en bitter och tidigare utköpt gotlandspräst är dock mindre konstruktivt och gynnar knappast den vidare processen.
Att kalla biskopskandidaterna Wottle och Fast för "teologiska klåpare" är både kränkande och falskt.
Jag känner dem båda väl och har haft många möjligheter att bedöma deras teologiska kompetens, vilket författaren till insändaren, Karl-Erik Tysk, som inte känner någondera knappast har. Sitt påstående grundar han enbart på det faktum att ingendera har någon vetenskaplig teologisk produktion att visa upp; inte på deras predikningar, arbete eller förmåga till teologisk argumentation.
Den 9 december kl 18.30 ska en så kallad biskopshearing mellan dessa två företas i Visby domkyrka, just för att allmänhet och elektorer själva skall kunna bilda sig en uppfattning om de två.
Den leds av Tommy Wahlgren, men jag kommer själv att medverka med teologiska frågor, inte så mycket som biskop, utan främst som akademisk teolog, forskare och teologisk författare.
Redan nu kan jag dock konstatera, att Sven-Bernhard Fast på ett omvittnat föredömligt sätt i sin nuvarande tjänst som generalsekreterare för Sveriges kristna råd har lyckats hålla samman så skilda teologiska uppfattningar som pingstkyrkan, katolska kyrkan, olika ortodoxa kyrkor, de traditionella frikyrkorna och Svenska kyrkan. Jag vet ingen av de nuvarande biskoparna som hade lyckats med den bedriften.
En av biskopens uppgifter är just att vara "enhetens tecken", det vill säga manövrera mellan skilda teologiska åsikter, skilja mellan vad som är centralt och perifert och ändå få saker gjorda. Han har dessutom en lång erfarenhet som församlingspräst i små landsbygdsförsamlingar som strukturellt liknar våra egna. Det väger mycket tyngre än några teologiska avhandlingar.
Till Wottles nackdel nämns hans korta tid som präst, bara nio år, men som kyrkoherde i Östergarn och nu som stiftsprost och chef för församlingsenheten har han på kort tid lyckats aktivera mycket av församlingsarbetet på Gotland.
Han har som stiftsprost på ett föredömligt sätt kompletterat biskopen med arbetet här hemma, då jag som biskop har tvingats lägga ner mycken tid på utlandsarbetet. Han är också filosofiskt och klassiskt skolad med en bred beläsenhet i nära anslutning till den klassiska teologin.
Vårt stift skulle behöva en biskop med egen djup teologisk insikt och en bredd mellan högkyrklig traditionalism och utlandskyrkans breda folkkyrklighet. Nu gäller det vidare att finna den som kan bygga broar mellan arbetet hemma och ute, fördjupa den teologiska reflektionen och inte minst visa omvärlden att vi är både värda och mogna att få fortsätta som ett eget stift.
Det kommer att vara det här valets stora utmaning.