Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Egentligen hade jag inte tänkt mig att skriva någonting om Medeltidsveckan i år. Jag menar, vad tjänar det till att stånga huvudet blodigt? Därför tänker jag inte orda om årets verksamhet, men däremot måste jag faktiskt undra över hur enskilda företrädare betraktar begreppet kritik.I söndags stod jag och delade ut vårt alternativa program nere på marknaden och valde då att stå invid Medeltidsveckans informationsbod, med avsikt att kunna ge dem som var intresserade av det officiella programmet även vårt. Snart övergick jag till att benämna det ett "komplement", eftersom jag fann att det var en mer neutral beteckning än "alternativ". Det finns ju ingen anledning till att vara omotiverat provokativ, och avsikten var att erbjuda den tjänst som Medeltidsveckan inte tillhandahöll. Plötsligt blev jag emellertid ilsket tilltalad av en kvinnlig representant för veckan, som tyckte att det var så oerhört fräckt av mig, som så baktalat Medeltidsveckan, att stå vid deras informationsbod och dela ut program. Förgäves försökte jag uttrycka min syn på detta, vilket tydligen missuppfattades på något sätt, för plötsligt började denna kvinnliga representant för veckan att tala om de 680 kronor som alla som vill vara med i programmet måste betala - vilka pengar vi i gruppen Medeltidsgotland inte velat betala, eftersom vi själva skulle stå för lokal, utrustning med mera och alltså inte orsaka veckan några som helst kostnader, förutom några sidor i programmet. Inför denna vändning försökte jag förgäves för denna kvinna förklara det jag och Rolf K Nilsson en stund tidigare på ett betydligt mer sansat sätt samtalat om en stund tidigare - nämligen att den inbjudan till medverkan i programmet som denne och Marie Flemström framställt förra sommaren enligt min åsikt inte var seriös, mot bakgrund av denna plötsligt påkomna avgift (men jag vill passa på att ge Rolf K en eloge för att han lyssnade på vad jag hade att säga). Men jag hann aldrig få sagt det jag ville säga innan denna representant för medeltidsveckan avslutade med att säga: "Nu har jag sagt det jag tänkte säga", vände på klacken och gick, utan att jag fått komma till tals.Jag hoppas nu verkligen inte att Medeltidsveckan allmänt omfattar samma tolkning av kritik som denna kvinna. Baktala är nämligen något helt annat än kritik. Det är att snika bakom ryggen på folk, utan att ge dem en chans att direkt bemöta det som sägs, och det tvivlar jag på att någon kan påstå att jag gjort. Tvärtom har jag alltid öppet gått ut med min kritik och stått för mina åsikter. Att påstå att detta är att baktala är bara att indirekt medge att man inte tål kritik! Att dessutom vända på klacken utan att ge föremålet för sin ilska möjlighet att besvara de utslungade anklagelserna tyder verkligen inte heller på ett öppet sinne, utan snarare på inställningen "inga andra synpunkter tolereras". Det må nu vara så att man i Medeltidsveckan anser sig ha så mycket kompetens att man kan sortera in oss föreläsare i gruppen Medeltidsgotland som vilka månglare som helst - och bara lyfta fram vissa föreläsare som befrias från avgift i programmet - men jag undanber mig verkligen från att bli anklagad för att "baktala" veckan bara för att jag framför kritik. Dessutom anser jag mig ha rätten att få dela ut vårt program utan att bli påhoppad. Det är emellertid en helt annan sak, att veckan inte vill lyssna till min kritik - eller att man inte förstår att det kunde främja även denna om en annan attityd till gruppen Medeltidsgotland intogs.
