”Kritiskt tänkande består i att man jämför och prövar varje nytt påstående mot det man redan vet och omvänt det man tror sig veta mot det nya påståendet“ skrev jag i ”Uppfostran till kritiskt tänkande”.
Historisk kunskap är omistlig för att belysa sammanhang i nutiden, och konst och poesi ser företeelserna ur nya synvinklar − ingen kunskap är ”onyttig” när det gäller det kritiska tänkandets prövning.
När en ny vetenskaplig upptäckt presenteras, till exempel i samband med nobelprisen, brukar journalister alltid fråga ”Vad har vi för nytta av detta?”. Däremot sällan eller aldrig ”Hur hänger detta ihop? Hur stämmer detta med vår hittillsvarande världsbild?”.
I tv-programmet ”Snillen spekulerar” i december 2012 inledde den för övrigt väl pålästa journalisten med frågan vad tanken på den praktiska nyttan av nobelpristagarnas upptäckter hade haft för betydelse i deras arbete.
Hon fick omedelbart svar av två av dem: ”Inte ett dugg”. Detta hjälpte inte, den inledande frågan hade lagt som en död hand över det fortsatta samtalet.
Programmet hade ursprungligen startats av Bengt Feldreich, som hade ett helt annat handlag.
Svenska Dagbladet hade en understreckare den 24 augusti 2016 ”Nyttans evangelium urholkar själen” av Ervin Rosenberg.
I en lovordad stridsskrift angriper litteraturprofessorn Nuccio Ordine nyttotänkandets diktatur. Han citerar Platon och Aristoteles som gisslar manin att samla pengar på hög. Mycket går förlorat: jag vill här särskilt framhålla nedmonteringen av förutsättningarna för kritiskt tänkande.
Nyttofilosofin började göra sig gällande särskilt på 1700-talet, och antikapitalisterna ser orsaken i kapitalismen.
Det kan finnas ett samband med den välståndsökning som kapitalismen har åstadkommit, men nyttotänkandet är inte en nödvändig följd av denna utveckling.
Rosenberg citerar John Adams, USA:s blivande andre president;
”Jag måste studera statskonst och krigskonst på det att våra söner må vara fria att studera matematik och filosofi. Våra söner bör studera matematik och filosofi, geografi, naturhistoria och skeppsbyggnad, navigation, handel och jordbruk för att ge sina barn rätten att studera måleri, poesi, musik, arkitektur, bildhuggeri, gobelängvävnad och porslinstillverkning.”
Adams synpunkter kan ses som uttryck för önsketänkande, men jag vill invända, att konst och poesi inte är en belöning vi kan åtnjuta efter att välståndet uppnåtts, de är verksamma som en nödvändig del inom processen att höja välståndet genom sin betydelse för det kritiska tänkandet.