Kryssningskajen – som skaver?

Första anlöpet skedde under oklara omständigheter.

Första anlöpet skedde under oklara omständigheter.

Foto: Henrik Radhe

Gotland2018-05-02 19:26
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Så står den då färdig, kryssningskajen. I tid dessutom, utan större mankemang. Nu inväntar vi med spänning de runt 90.000 nya besökare som ska strö sitt guld över oss den här sommaren. Varje år mer, större, bättre. Jo, besöksindustrin spås lysande utsikter framöver. Visionen i den nya regionala besöksnäringsstrategin som nu är på remiss är att Gotland ska bli världens mest attraktiva resmål, med 7 procent årlig tillväxt, 20 procent fler resande med båt och flyg och 20-30 procent fler gästnätter.

Samtidigt, i ett annat universum, en galax uppenbarligen långt borta: Östersjön är i kris, skriver Naturskyddsföreningen. Världens mest förorenade hav är döende, av övergödning, överfiske, miljögifter, främmande arter och klimatförändringar. Sjöfart och kryssningsturism bidrar till försurning och övergödning, skriver Världsnaturfonden, genom giftiga båtbottenfärger, sopor och avloppsvatten, utsläpp från båtarnas bränsletankar, smörjoljor och inte minst buller. I Östersjön är utsläppen av kväveoxid från sjöfarten mer än dubbelt så stort som de totala landbaserade utsläppen påpekar Havsmiljöinstitutet.

Vackra ord om förbättringar har duggat tätt, men i verkligheten är det som hittills gjorts inte tillräckligt. Det går på tok för långsamt – inget av länderna kring Östersjön klarar målen till 2021, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare för Världsnaturfonden och får medhåll av en bekymrad svensk miljöminister. Mänskligheten är inte i närheten av den omställning som måste till om vi ska ha en chans att nå Parisavtalets mål, slår Staffan Laestadius fast, ledande professor i industriell teknik. Vi behöver minska koldioxidutsläppen med 7 procent årligen och det bums, men 2017 slogs nya svenska rekord i antal flygningar och nya bilar.

Inför invigningen av kryssningskajen skriver Meit Fohlin om förhoppningar på mer turism och att Gotland ska gå före i grön omställning. Men är det då inte ändå nåt som skaver? Jag undrar: i vilket universum lever vi egentligen? Vad ska kunna förvandla ständigt ökat resande och fler turister till hållbara besök också i praktiken? Staffan Laestadius budskap är enkelt: Vi vet redan det vi behöver veta och vi kan det vi behöver kunna. Vad som behövs är en snabb mobilisering till en större omställning än vad de flesta av oss vill prata om. Precis. Så låt oss då äntligen på allvar börja prata omställning, inte bara fler besökare.