I en sex centimeters notis i tidningen säger klimatforskare, att man underskattat effekterna av den globala uppvärmningen. Havsvattennivån kommer att höjas kraftigare än man tidigare beräknat - upp till två meter vid slutet av århundradet. Nästan konkret kan man genom tv- och radioinslag uppleva hur miljardtals människor runt om i världen kommer att ha det inom en relativt sett ganska snar framtid. I ett radioreportage far reportern med båt över ett översvämmat område i Pakistan och ser landsvägen två-tre meter under sig.
Två år i rad har översvämningar drabbat Pakistan. I ett sådant läge krävs insatser från den övriga världen. Efter fjolårets katastrof meddelade regeringskansliet, att Sverige bidrar med 172 miljoner kronor till det drabbade landet. Alltså nästan en femtedel av det avgångsvederlag Percy Barnevik på sin tid ansågs värd då han lämnade ABB.
Forskarnas nya rön förtar hos en del lite av den eufori som gripit vår monarki, sedan det meddelats att Vickan är på smällen. Ett sådant faktum konstaterar man minsann inte på en sex centimeters notis. Tvärtom slår pressen alla gamla och, som man trodde, oslagbara rekord. Aftonbladet hade arton sidor om detta remarkabla faktum, som ändå inte är helt ovanligt bland gifta kvinnor. ARTON SIDOR!
Troligtvis blir det en 80-sidig bilaga när tronarvingen väl ser dagens ljus och vi lättade kan konstatera, att det kungliga blodet fortsätter att pulsera i äktsvenska ådror. Jag har inte själv tagit del av konststycket att åstadkomma 18 sidor om en befruktning. Men jag utgår från att läsarna inte undanhållits information om huruvida missionärsställningen praktiserats vid själva konceptionen.
Smärre tidningar har förstås inte Aftonbladet sakkunskap och resurser. Men viktiga saker, som när Vickan tänder vårdkas i Östergarn, får vi se i bilder. Och när hon tillsammans med tämligen färske Kungliga Högheten Prins Daniel besöker ön, ger lokalpressen värdefulla tips om var man lämpligen bör ställa sig för att ha största chansen att se och eventuellt vinka åt paret.
Lena Andersson har i en lysande kolumn i DN belyst de anakronistiska förutsättningarna för monarkins fortbestånd och kungafamiljen som symbol för klassamhället. Men hur förklara demokratins grundläggande principer för tanter, som är hängivna rojalister för att Silvia har så vackra kläder och Hans Majestät är så stilig i sin amiralsuniform?
Förresten undrar man om Majestätet inte innerst inne är medveten om att han inte är någon riktig amiral utan utklädd enkom för folkets förnöjelse. Då jag ser spektaklet i tv infinner sig samma känsla av förnedring, som när man på cirkus ser en munkavleförsedd björn cykla omkring iklädd blåställ.
Men kungahuset är tillsammans med tv-kockar, -deckare och såpor ett viktigt inslag i vår verklighet som består av - verklighetsflykt.