Lars-Erik Benneck, jag förstår den upprördhet du ger uttryck för i insändaren i fredagens lokaltidningar. Du ska som borgerlig väljare naturligtvis inte behöva känna att du är motarbetad av Visby domkyrkoförsamling. Absolut inte. Din reaktion på formuleringar i en tidigare insändare av en av församlingens medarbetare är högst förståelig och relevant. Församlingen menar inte att regeringen konsekvent motarbetar jämlikhet mellan könen, inte heller att regeringen motarbetar mänskliga rättigheter. Det var olyckligt formulerat.
När det är sagt som en ursäkt, måste resonemanget utvecklas ytterligare.
Kristen tro och kyrka har alltid varit en politisk kraft - och ska fortsätta att vara det.
Vi ser bland kyrkans män och kvinnor i Visby såväl moderater som vänsterpartister. Det är gott! Visby domkyrkoförsamling är ett föredöme inom Svenska kyrkan då vi sedan länge lämnat partipolitiken bakom oss när det gäller våra egna beslutande organ. I kyrkoråd och kyrkofullmäktige har de valda bara lojaliteten till kyrkan att tänka på och kan lämna partibetäckningen därhän. Det är befriande. Men att kyrkan i sina egna organ är partipolitiskt obunden betyder inte att kyrkan ska eller kan vara opolitisk.
Exemplen vad tro kan få för konsekvenser i socialt engagemang (eller politisk handling) är många även i nutid - allt från dräglig uppväxt för barn i södra Zimbabwe när föräldrarna dött i aids eller en säng att sova i på Birkagården i Visby. Inspirationskällan är tydlig. Jesu liv var präglat av kamp för de på olika sätt små. Genom sin rakryggade hållning till människor, både de på samhällets undersida och maktens män, kom han i konflikt med rådande ordning. När han umgicks med de på marginalen; horor, sjuka och quislingar och samtidigt kallade maktmänniskan Herodes "den räven" så fick han naturligtvis både religiösa och politiska maktgrupper i emot sig.
En diakon ska, enligt Svenska kyrkans ordning för diakonvigning, "...försvara människors rätt, stå på de förtrycktas sida, uppmuntra och frigöra Guds folk till det som är gott så att Guds kärlek blir tydlig i världen". Med det uppdraget måste en diakon vara kritisk till den politik som drabbar människor. Kritik mot rådande ordning då människor utförsäkras har också framförts av biskopsmötet och Sveriges kristna råd.
Och jag är övertygad om att en diakon i Visby, biskopsmötet och Sveriges kristna råd skulle vara lika kritiska oavsett vilken partipolitisk gruppering som för närvarande har makten.
Kyrkan kan aldrig förfalla till partipolitik - men måste vara beredd att kritisera varje politiskt system om det drabbar utsatta. Kyrkan får inte förfalla till svepande generaliseringar - men ska vara en profetisk röst för de röstlösa. Jag erkänner att det är en grannlaga uppgift för kyrkan och hennes medarbetare att vara politisk utan att bli partipolitisk.
Lars-Erik, jag tänker att samtalet bör fortsätta. Får jag bjuda dig och några till på fika? Jag vill tro att stor samsyn, väntar runt hörnet.