Just nu pågår ett spännande och inbjudande projekt som vill presentera några av öns vackra kyrkor. ”Konstrunda i kyrkorna” handlar om att samtid och dåtid möts i sex gotländska kyrkor.
Kyrkorna i Bunge, Tingstäde, Garde, Dalhem, Lau och Visby domkyrka samverkar denna sommar i ett projekt som vill lyfta fram det medeltida rummet och samtidigt visa aktuell bildkonst.
I de fem landsortskyrkorna exponeras en konstnär som vill berätta något angeläget om detta att vara människa.
I tidningen Expressen berättar Susanna Birgersson i en krönika om ett besök i Garde kyrka. Hon är kritisk och tycker att ”samtiden varit framme och klottrat i Garde”.
Hon upplever ”ett uppklistrat modernt konstverk i något slags försök till medeltidsstil.”
Hon skriver efter att ha sett utställningen: ”Det är som att samtiden lider under tvångstanken att den alltid och överallt måste manifestera sig själv”.
Det står henne fritt att uttrycka sig nedlåtande om det som sker ute i provinsen. Men det är angeläget att hennes röst inte står oemotsagd.
Vi som förberett detta projekt för sommaren 2017 i våra kyrkor är stolta över att ha med en av Gotlands intressantaste konstnärer. Åsa Ardin Kedja har med lyhördhet fångat upp en av nutidens stora drama i Garde socken och samtidigt knutit an till den urgamla traditionen att måla kalkmålningar i våra kyrkor.
I kalkmålarnas anda har hon berättat om hur socken öppnade famnen och tog hand om flyktingar som kom i jultid 2015.
Inför sommarens konstprojekt kom Åsa Ardin Kedja med den briljanta idén att hon skulle skapa nya kalkmålningar i den gamla stilen.
Utan att ha gjort någon åverkan på det gamla vackra kyrkorummet i Garde så kan vi nu ta del av bilder som hjälper oss till reflexion över vad det är att vara en privilegierad människa, en kristen församling, när människor tvingas på flykt. De människor som vi är vana vid att hantera som förbönsämnen eller kollektändamål stod plötsligt på vår tröskel. Många människor i Garde socken antog utmaningen. Åsa Ardin Kedja skapat konst av detta som på ett vackert sätt smälter in i det gamla kyrkorummet.
De för Gotland lite främmande helgonbilderna i rysk-bysantinsk stil från 1200-talet möter nu till exempel Åsa Ardin Kedjas bild: ”Kyrkoherden öppnar för asylsökande. Klockaren delar ut psalmböcker i fiskafänget”. Genom konstnärens bilder hälls framkallningsvätska över hela kyrkan. Syftet, poängen, meningen med kyrkan och hennes rum blir med ens tydligt. Och vi påminns att kyrkans viktigaste tid alltid är nu!