Lägg inte ner dagverksamheten
Mellan 40 och 50 personer kommer till den dagliga verksamheten på Åkermanska varje vecka, många av dem flera gånger. foto: bengan zettergren/arkiv
Foto: Bengan Zettergren
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mats Linder i GA har kommenterat detta i en ledare 3/12. Besparingar till de två förstnämnda menar han är svårt att acceptera, vilket jag instämmer i. Däremot skriver han att spara då det gäller "förhållandevis aktiva pensionärer" kan vara försvarbart.
Det kanske kan se så ut utifrån, men jag vill korrigera bilden. Dessa dagverksamheter är inga vanliga fritidsaktiviteter för pensionärer som lätt kan delta i något annat. De finns framförallt för att bryta isolering och ensamhet. Det kanske är svårt för yngre människor att föreställa sig hur många av våra allra äldsta i vårt samhälle har det. Det är ofta långa dagar av ensamhet, ofta har ens livskamrat gått bort, anhöriga kan finnas på annan ort, många vänner har gått bort eller orkar inte hålla kontakten längre. Det kan visst komma vänliga människor som hjälper från hemtjänsten, men ofta har de bråttom, för de är pressade av sitt arbetsschema, och den där pratstunden som man så längtar efter finns ingen tid för. Lägg därtill att syn, hörsel och krafter avtar. Det är inte underligt om depressionerna kommer krypande.
Om det i den situationen finns möjlighet att i ens närhet få träffa människor i sin egen generation och göra något bra och trevligt tillsammans så betyder det väldigt mycket. Det handlar framförallt om att få känna mänsklig gemenskap, utbyta tankar och bry sig om varandra
Min mor, som bott på Åkermanska och nyligen gått bort kunde vittna om detta. Hon kunde inte utföra någonting eftersom hon hade deformerade händer av reumatism och krafterna avtagit. Bara att få sitta med och höra vänliga röster som pratade och skämtade runtomkring gjorde henne gott.
Jag kan visst förstå att det kan vara problem med ekonomin. Dock har man rätt som medborgare att reagera mot mångmiljonsatsningar på filmprojekt och evenemangsarena när man samtidigt inte har råd med dessa verksamheter som knappast kan vara dyra och som sprider så stor glädje. Varenda valrörelse får man ju höra att alla partier ämnar prioritera vård, skola och omsorg, och då har man också rätt att förvänta sig att det är så.
Kanske får man ändå vänja sig vid att betala mer avgifter för sådant som man vill delta i, dock så att ingen hindras att vara med. Kanske behöver man få fram resurser från annat håll, fonder och liknande, omprioritera eller på annat sätt se till att dessa verksamheter - som egentligen behöver utökas till fler platser - fortsätter. Bara inte detta att verksamheterna läggs ned. De hör faktiskt till mänsklig omsorg.
"Livet är mer än maten och kroppen är mer än kläderna" Matteus 6:25