I dag hade P4 Gotland ett reportage i radion om psykiatrin på Gotland och de långa köerna för att få vård. Journalisten sökte ansvarig chef Marie Härlin för att få ett uttalande. I vanlig ordning lite ”trevligt småprat” för att sedan slänga fram ett papper på bordet ”Hepp! - Men vad är det här?” Reportern kastade fram ett utdrag från ett internt brev som gått ut till medarbetare. Utan till någon chans till förberedelse svarade Marie något i stil med ”Oj men vad är det här – av vem har du fått det här?”
Sedan gjordes det en stor affär i ett uppföljande reportage där det framställdes som att Härlin mot lagen försökt att ”efterforska källan”. Reportern i fråga var nästan gråtfärdig när hon förklarade att hon ”nog nästan aldrig varit med om något liknade.” Härlin hade då ändå mailat i efterhand och förklarat att hon blev tagen på sängen och tyckte att dokumentet såg ut att vara ett sekretesskyddat dokument. Hennes avsikt var inte att efterforska källan. Men reportern fortsatte snyfta fram sin historia.
Jag tycker det är ganska tragisk utveckling. Att det hårda ”klimatet på nätet” nu flyttar in i finrummet. Dolda kameror och dolda agendor som går ut på att ”dra ner brallorna” på folk. Är det den här utvecklingen som Gotlands lokalradio vill vara med och driva? Vad tror ni det kommer leda till? Tror ni kommer att få folk att ställa upp på intervjuer när ni använder sådana metoder?
Jag för min del tror det leder till att mediatränade proffs kommer att svara på era frågor. Ni kommer få svar som ”inga kommentarer”, ”vi kommenterar inte det enskilda fallet” och så vidare. Då lovar jag. Då kommer ni inte ha några lyssnare kvar.
Pinsamt när reportrar ska leka Josefsson.