Läkarna har skapat läkarbristen
Foto: Karin Markhede / TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det senaste temat jag såg tog upp läkarsituationen i landet. Gemene man har i årtionden känt till att Läkarförbundet, som skall verka för bra hälso- och sjukvård för alla, har motsatt sig en utökning av antalet utbildningsplatser för läkare och till och med föreslog en nedskärning. Förslaget anammades av regeringen. Detta till trots att samtliga remissinstanser pekade på att utbildningsplatserna borde utökas med tanke på läkarnas kommande pensionsavgångar och en alltmer åldrande befolkning.
Utbildningen skars ned till stor besvikelse för de remissinstanser som samtliga lämnat svar för en utökning.
Det krävs av beslutsfattare att de besitter ett stort mått av framsynthet för att kunna tillgodose de flesta medborgares intressen och nu cirka 30 år senare sitter vi med facit i hand. I intervju med utredaren Anders Milton ville han först inte vidkännas att han föreslagit en nedskärning av läkarutbildningen. När han fick läsa sitt eget utlåtande fick han plötsligt minnesförlust. Bland andra intervjuades också dåvarande sjukvårdsministern Bo Könberg och Carl Tham med dåvarande ansvar för utbildningen. Båda hade svårt att minnas och ingen av dem kunde ge en acceptabel förklaring. Några leenden skulle ta udden av det hela.
Nu har vi stafettläkarsystemet här i hela landet med allt vad det innebär av negativa inslag. Nuvarande ordförande för Läkarförbundet Eva Nilsson Bågenholm vill göra gällande att läkarnas rörlighet beror på att arbetsgivarna för en dålig personalpolitik. Hon vill inte inse att det fattas flera hundra läkare för att kunna besätta samtliga tjänster. Stafettläkarna far över hela landet och utkvitterar betydligt högre löner än vad de stationära läkarna kan löneförhandla sig till.
Läkare "importeras" från andra länder som bekostat utbildningen för sina studenter. Svenska studenter får studera utomlands då det inte finns plats på läkarutbildningen i hemlandet. Sverige har varit känt över världen för sin solidariska inställning till andra, men nu drar vi oss inte för att anställa läkare från andra länder. Från länder som så väl behöver sina egna läkare. En kvinna från Polen intervjuades. Hon skulle känna sig nöjd om hon tjänade en miljon om året i Sverige, vilket var hennes mål. Inte ett ord om patienterna!!!
Det mest frapperande är ändå att personer med så allvarliga minnesstörningar får sitta på poster som har så stort inflytande över samhällets utveckling och människors liv och hälsa.