I samband med beslutet att flytta statliga jobb från Stockholm till andra delar av landet gav regeringen uttryck för starka regionalpolitiska ambitioner. Detta fick ett positivt mottagande i breda kretsar. Vi skulle önska att regeringens ambitioner får genomslag även i transportpolitiken.
Riksdagen har sedan länge lagt fast att en styrande princip i beskattningen av trafiken ska vara att de rörliga skatterna (främst drivmedelsskatterna) ska motsvara de samhällsekonomiska kostnader trafiken orsakar. Myndigheten Trafikanalys har lyft fram att personbilstrafik generellt är överbeskattad. Vägtrafik står i Sverige för ungefär 85 procent av alla personresor och godstransporter. Utanför storstäderna är andelarna ännu högre. I de flesta fall är vägtransporter det enda alternativet.
Trafikanalys har dessutom för första gången redovisat samtliga skatter och avgifter som bilister betalar, inte bara drivmedelsskatterna. Resultatet visar att bilister betalar in cirka 85 mdr kronor i skatter och avgifter men vägtrafikens kostnader uppgår bara till cirka 35 mdr kronor. Vad som hittills har undgått uppmärksamhet är att landsbygden är utsatt för överbeskattning. Flera av de viktigaste samhällsekonomiska kostnaderna – som utsläpp, buller och olyckor – är betydligt lägre på landsbygden än i städerna.
De samhällsekonomiska kostnaderna för bilkörning på landsbygden är 65 procent lägre än i stadstrafik. Motsvarande siffra är för bussar 43 procent, lätta lastbilar 59 procent och för tunga lastbilar 45 procent. Men skatterna är lika höga vilket skapar en kraftig överbeskattning av dem som valt att bo utanför storstäderna.
Vad som är märkligt är att regeringen driver flera förslag som ökar den negativa särbehandlingen av landsbygden.
Drivmedelsskatterna styrs av ett indexsystem som årligen skapar automatiska skattehöjningar. Ett system för kilometerskatt för lastbilar, som drabbar dem med längst avstånd utreds. Den nya fordonsskatten (bonus-malus) är konstruerad så att bilar lämpliga för landsbygden ska betala extra skatter medan bilar som framförallt säljs i storstadsområden ska få bonusar. Och det svenska biodrivmedelsmålet för transportsektorn till 2030, innebär att biodrivmedel måste vara dyrare i Sverige än i andra EU-länder.
Att motverka landsbygden genom extra hård beskattning är inte rimligt. Klimatmålen bör snarare nås genom åtgärder som effektivare logistikflöden, energieffektivisering, mer biodrivmedel och elektrifiering. Sammantaget missgynnar transportpolitiken i Sverige på ett anmärkningsvärt sätt den majoritet som bor utanför våra största tätorter.