Saga Carlgren (V) och Brittis Benzler (V) skriver i GA den 10 juli om att bullret från Tofta Skjutfält måste begränsas. De anser att ”det kommer att bullra för mycket”. Ja, det bullrar på skjutfält och ljud sprids med i luften. Så är det.
Vi vill dock be Carlgren och Benzler att reflektera över ett par saker. För det första, ”övning” det betyder att man tränar inför något. Att öva upp färdigheter för att senare kunna utföra dem under mer pressade situationer. I detta fall handlar det om att öva för att kunna försvara Sveriges gränser, eller för att Sverige ska kunna skicka väl förberedda soldater på fredsbevarande insatser i utlandet. Att att övning ska ske först när det är ”skarpt läge” är att riskera soldaters liv i onödan.
Vidare kan man undra vad syftet med insändaren är. De skriver att det handlar om ”170 respektive 220 skjutdagar”. De antyder att detta är heldagar. En skjutdag fungerar ungefär som att koka ägg. Ska man koka ett ägg i fem minuter ska tio ägg inte kokas i 50 utan i fem minuter. På samma sätt samordnas skjutdagar med olika vapen till samma dag, 170 eller 220 är alltså inte antal specifika dagar utan övningsdagar med olika vapenslag. Slår man samman tre vapenslag blir tre skjutdagar till en – som att koka ägg.
Man försöker vidare påstå att det inte går att få bygglov inom gällande plan. Det är ju något det av SMpV inlämnade remissvaret motsäger:
”Det är förmodligen så att den nu ansökta verksamheten med avseende på buller, betydande olägenhet, inte kan anses innebära avvikelse från någon planbestämmelse i förekommande detaljplaner runt skjutfältet och kan av den anledningen inte anses som enskilt tillräckligt skäl att avslå den ansökta verksamheten.”
Med andra ord: Carlgren-Benzler försöker skrämmas med argument som inte håller och som motsäger något de själva skickat som svar till Miljöprövningsdelegationen. Vi ser här en majoritet som gör sitt yttersta för att motverka försvarsmaktens återetablering. Man säger ”ja” till jobben men inte den övningsverksamhet som behövs för verksamheten – det som behövs för att soldater inte ska behöva dö i onödan.
Det finns ett begrepp som används (framför allt i storstäder) när det gäller att säga ja till en verksamhet eller företeelse men sedan säga nej när det ”drabbar” en själv. NIMBY – not in my back yard. I detta fall säger sig Vänsterpartiet välkomna Försvarsmaktens återkomst men säger sedan nej till verksamheten. Vi kallar det läpparnas bekännelse.