Den stora amerikanska MTA-studien (Multimodal Treatment Study of Children With ADHD) hyllades av Socialstyrelsen som en ”milstolpe i barnpsykiatrins utveckling”.
Den förväntades bevisa den positiva effekten av psykostimulantia (metylfenidat typ Concerta). Studien försvann dock helt ur sikte när motsatsen kom i dagen.
Kortsiktigt kunde medicinering göra att enstaka barn uppförde sig ”bättre” men inte på sikt.
Nu i mars publicerade 30 forskare 16-årsuppföljningen av MTA. Barnen har hunnit bli runt 25 år och det kan konstateras att ADHD-preparat ger bestående tillväxtstörning.
Medicinerade pojkar blev som vuxna i genomsnitt 4 centimeter och flickor 3 centimeter kortare. Det saknas positiva långtidseffekter
Nyligen publicerade 80 forskare den hittills största internationella sammanställningen av ADHD-studier med hjärnavbildningsteknik.
Över 1 700 individer med diagnosen har jämförts med över 1 500 individer utan ADHD. Resultatet är att ADHD-diagnoser förekommer i samband med att hjärnans utveckling är lätt försenad. Detta yttrar sig i något mindre hjärnvolym totalt samt i vissa strukturer belägna under hjärnbarken.
Resultaten har rönt medial uppmärksamhet i Sverige som slutgiltigt bevis för att ADHD är en störning (disorder) i hjärnan.
Resultatet mer precist är dock att vid ADHD hos unga individer kan konstateras en något fördröjd (delayed) hjärnutveckling. Det går dock inte att se några skillnader mellan vuxna med och utan ADHD.
Inte heller går det att iaktta några volymskillnader mellan ADHD-diagnosticerade som behandlats med centralstimulerade medel (typ Concerta) i jämförelse med de diagnosticerade som inte medicinerats. Detta resultat går på tvärs mot tidigare påståenden att medicinering har effekt på de hjärnförändringar som uppgetts känneteckna ADHD.
Resultaten som påvisar något sen hjärnutveckling vid ADHD stämmer väl överens med Socialstyrelsens uppgifter att pojkar födda sent på året diagnosticeras och medicineras 35 procent mer än de som är födda första halvåret.
Samma mönster gäller för flickor.
Den fråga som dessa nya resultat ställer på sin spets är om individanpassad skolstart är att föredra eller om långsam mognad hos barn med ADHD-diagnos ska behandlas med psykofarmaka som på sikt ger utvecklingsstörningar.