För några månader sedan påpekade jag i en insändare att stiftschefen i Visby har kapacitet att på ett konstruktivt sätt bidra till en uppbyggande debatt i Svenska kyrkan - om han vill. Jag menade till och med att han i det avseendet är outstanding i biskopsmötet.
Nu har han på sistone två gånger medverkat i Kyrkans tidning med sådana inlägg som jag efterlyste. Jag är djupt överraskad över att så snabbt ha blivit sannspådd. Jag uppskattar särskilt att han med skärpa gentemot ärkebiskopen har hävdat att dennes tro på intranätet visar att kyrkan verkligen befinner sig i kris.
Det är ytterst glädjande och det finns ingen anledning att, som några, klaga på att Koskinen väntat så länge. Det är bara att gratulera! Hoppas det håller i sig! Min vän, biskop Borgenstierna, sade en gång att han som pensionär verkligen hade blivit fri att säga det han ville och dessutom kunnat odla sin fromhet. Kanske väntar något likande Lennart Koskinen. I så fall får vi nog höra av honom än mera vad tiden lider. Det är utmärkt, eftersom han har en så stark medial genomslagskraft. Det kan bli till stor nytta för tron.
Men för att det skall bli riktigt trovärdigt, måste nog stiftschefen också omvärdera sin syn på flera av kyrkans viktigaste lärofrågor. På ett antal punkter har han enligt mitt sätt att se avlägsnat sig från det som i den intellektuella hederlighetens namn måste betecknas som kristet. Liberalteologin har inte varit och kan aldrig vara bärande i troslivet. Det gör att Koskinen inte mer än i administrativt hänseende kan kallas biskop. Därför undviker jag denna oerhört djuplodande titel som burits av några av kyrkans allra främsta martyrer och bekännare.
Men Lennart Koskinen har framtiden för sig!