LSS betyder lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Av de 1,5 miljoner människor som anser sig ha någon funktionsnedsättning är det bara en bråkdel – cirka 80 000 – som får insatser enligt LSS. Många med funktionsnedsättningar behöver tekniska hjälpmedel – som rullstol, anpassningar i hemmet eller på arbetsplatsen eller särskilda datorprogram – men de som får stöd enligt LSS behöver nästan undantagslöst stöd också av andra personer för att klara vardagen. Av det skälet blir kostnaderna för LSS höga.
När vi liberaler i början av 1990-talet drev igenom LSS visste vi att det skulle kosta. Det svåra var att få gehör för en dyr reform när det var kris i ekonomin, men vi menade att de berörda inte kunde vänta. De måste få rätt att leva som andra nu, inte i en osäker framtid.
Men, säger en del, är det inte orimligt att personer med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra? Funktionsnedsättningen begränsar ofta handlingsfriheten. Men det är en rimlig ambition att så långt möjligt kompensera funktionsnedsättningen för att ge dem goda levnadsvillkor. Att kunna leva som andra handlar inte att leva lyxliv utan om att kunna göra det de flesta andra tar för självklart: att gå på toaletten när man själv vill, att träffa vänner, att besöka kultur- och idrottsevenemang, att shoppa på stan.
LSS-reformen har betytt oerhört mycket för många människor. Många av de direkt berörda har kallat den en frihetsreform. Men den har betytt mycket också för anhöriga och för de många som genom reformen har fått jobb. I dag finns det ungefär 100 000 personliga assistenter.
Mycket positivt har hänt sedan LSS infördes, men än har inte målet nåtts att personer med omfattade funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra. Snäva bedömningar av vad som är en omfattade funktionsnedsättning, brist på gruppbostäder, snål tilldelning av ledsagarservice, allt mer restriktiva kriterier för vem som ska få assistans med mera gör att många inte får de insatser de behöver.
Regeringen har tillsatt LSS-utredningen för att komma med förslag. Länge var dess huvuduppgift att föreslå nedskärningar av assistansen. Det kravet har som tur är tagits bort. Men fortfarande sägs att alla reformer som kostar pengar måste betalas genom lika stora nedskärningar i funktionshinderpolitiken. Det är inte rimligt. Förbättringar måste helt enkelt kunna ske genom att det framtida reformutrymmet tas i anspråk.
Liberalerna är det enda parti som i sin skuggbudget i riksdagen har avsatt resurser för att göra något åt bristerna i LSS. Med ett starkare stöd för oss ökar möjligheterna att få gehör för det kravet. Därför hoppas vi att många röstar liberalt i hösten val.