I GT den 27 december gör Lisa Karlström (S) ett tappert försök att försvara den stängda dörrens politik eller utmaningsrättens borttagande.
I Lias bingovärld går skattepengar till utförare som får utföra kommunal verksamhet men i den verkliga världen går skattepengar till utförarna oavsett privat eller kommunal insats. Det är vi skattebetalare som står för fiolerna i alla lägen.
Lisa (S) slår också fast att det finns undersökningar (vilka?) som visar att välfärden inte blir bättre med privata utförare. Den blir inte sämre heller! Den blir billigare så varför Lisa ska man inte vara rädd om skattemedel?
Konjunkturen har ju inget med utmaningsrätten att göra, ett avtal är ett avtal. Om utföraren är kommunal och utför avtalat uppdrag och konjunkturen förändras inte justeras kommunalskatten upp eller ner, utförandet pågår i alla fall. Om kommunen får Svarte Petter det vill säga att den privata utföraren inte kan fullfölja sitt uppdrag så upphör ju också kostnaderna, inget utfört inget betalt. Kommunen får ta över eller anlita någon ny utförare för det var väl ändå så att uppdraget var nödvändigt och måste utföras?
Inte har kommunen tagit död på vare sig kreativitet eller nytänkande, men en utmaning kanske får den utmanade att nytänka och bli kreativ så att både kvalliten höjs och kostnaden kan sänkas.
Lisa, jag tror att verksamheter alltid behöver utsättas för prövning och utredning allt i ett nödvändigt förbättringsarbete och optimalt nyttjande av skattekronor. Någon opartisk utredning har inte genomförts hur utmaningsrätten har slagit ut eller?
Till syvende och sist, med eller utan utmaningsrätt är det alltid politiska majoritetsbeslut som avgör om en utmaning ska antas eller förkastas.
Borttagande av utmaningsrätten är endast en (s)-ideologisk fråga och har inget med verkligheten att göra.