Demokrati kräver att makt är så genomskinlig att beslut går att granska och ifrågasätta.
Dessutom krävs gemensamt ägda lokaler där berörda invånare har fri tillgång till öppen diskussion. Genomskinligheten hotas av ekonomers tendens att härska genom siffermanipulationer.
Siffror kan fås att visa att en offentligt ägd fastighet inte går med vinst utan att redovisa varför och utan att redovisa den demokratiförlust som uppstår vid privatisering.
Naturområdet Lillugnsrev i Slite ägdes av Cementa. Men Cementa insåg att områdets natur- och kulturvärden var större än dess mineralvärde och skänkte det till dåvarande Slite kommun för framtida Slitebors glädje. Vid kommunsammanslagningen övergick ”äganderätten” av området till Gotlands kommun och det kan ju tyckas lite onödigt att något som i första hand berör Slitebor ska administreras av folk som inte bor på platsen.
Det ger onödiga kostnader och tillvaratar inte de möjligheter till demokratisk samverkan som ett lokalt ansvar skulle kunna ge.
I Slite finns också kommunägda fastigheter som förvaltats så att de bokföringsmässigt kostat mer än de dragit in. De har då lagts ut på ”försäljningslistan” och har på så sätt ”stulits” från Slites sociala gemenskap.
Aktuellt är förslaget att sälja fastigheten med hembygdsföreningens museum och det gamla tullhus som även det har en viktig plats i Slitebornas gemensamma miljö och historia.
Man kan tycka vad man vill om museets nuvarande tillgänglighet och annat. Men museet och dess innehåll är en så viktig del av Slite att dess existens inte bör få äventyras av ett administrativt eller politiskt beslut dikterat från främmande ort.
Kan museets framtid inte säkras på nuvarande plats måste godtagbart alternativ finnas innan försäljning diskuteras.
Ideella och demokratiska förluster för Slite vid försäljning kan bli betydligt större än den eventuella vinst som centralkommunen kan bokföra.
Gotland skulle som helhet vinna på att orter som Slite kostnadsfritt fick överta eget ansvar för sina offentliga fastigheter för att där starta olika kulturaktiviteter i livgivande konkurrens med centralorten. Fastigheterna kunde administreras av demokratiskt valda representanter på respektive ort.
Det lokala inflytandet över gemensamma tillgångar skulle öka och därmed incitamenten för att människor vill intressera sig för kultur och politik. Utan politisk diskussion och utan rakryggade politiker som vågar stå emot ekonomibyråkraters maktfullkomlighet fungerar inte demokratin.