Lorins synder
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men det är väl inte så svårt att räkna ut, den största synden av alla är väl när ditt parti släpper fram efterkrigstidens mest arroganta partiledare. Hon tjejen där uppe från norr, som med den bistraste av alla miner, och den skarpaste av alla röstlägen, talar om att den samarbetspartner som tidigare under minst tre tillfällen varit med och samarbetat fram hyggliga villkor för Sveriges bönder, den partnern den vill de dina nu sparka i baken. Med spikskorna på!
Du förstår säkert att jag menar de perioder som vi bägge två varit med och både upplevt och tillstyrkt, således Per Albin/Bramstorp-epoken, Erlander/Hedlund-diton, och så den fruktbringande period när Olof Johansson var er partiledare. Som bland annat innebar att ditt parti under ett antal år hade en av era framträdande politiker på en nyckelpost i självaste finansdepartementet!!
Men så kom Maud och talade om hur du och de dina skulle ha det, och då blev det ju så att dom som fick era spikskor ryggslutet, dom gick ut att söka någon annan samarbetspartner! Så enkelt är det, Ingemar Lorin, med synderna.
Men för övrigt, de bästa hälsningar!