Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Apropå Mona Ljunggren Knights insändare 18 juli om att cirkuselefanter är förslavade och kuvade.Jag är så trött på påståenden om att elefanter i fångenskap har det svårt. Naturligtvis ska alla djur leva på ett så naturligt sätt som möjligt. Inga vilja djur ska infångas. Men har en elefant levt i fångenskap så kan den väl få leva sitt liv på det sätt som den är van! Eftersom den inte vet om något annat kan den ju inte lida så svårt om den sköts om kärleksfullt och får motion och stimulans och dessutom ser välmående ut. På Skansen i Stockholm kom det direktiv om att elefanterna måste flytta för att deras boyta var för liten. Det blev dödsdomar för alla Skansenelefanterna - ingen överlevde. Här på Gotland finns nu en jättestor afrikansk elefant. Jag har sett 26 år gamla Micki både på föreställning och ute i hagen. Min känsla att bedöma djur brukar vara riktig och jag anser att Micki har ett bra liv. Hur hennes liv hade sett ut i det fria går det inte att yttra sig om. Kanske hade hon råkat ut för tjuvjägare (eller något annat hemskt) eller så hade hon levt ett bättre liv än på cirkus. Vad vet vi om våra människoliv? Är vi alltid "lyckliga"? Tar vi alltid hand om medmänniskor på ett för varje enskild individ optimalt sätt? Är det leva vi ska göra eller är det bättre att vara död? Och varför inte uppröras över att folk köper hund utan att tänka på vad rasen använts till? Något av det värsta jag vet är en kopplad irländsk setter där ägaren bara går ett varv runt kvarteret 2-3 gånger per dag. Det är verkligen djurplågeri. En elefant på en bra cirkus har ett omväxlande liv och kan mycket väl vara välskött. Antalet bananer Micki får under föreställningen är stort och hon ser verkligen vig, glad och busig ut. Om Du som läsare tvivlar på ovanstående så rekommenderar jag ett cirkusbesök!
