Anna Kinberg Batra har avgått som ledare för Moderaterna. Det var ett resolut beslut men beklagligt ur flera synpunkter.
Gudrun Schyman säger att en kvinnlig partiledare bedöms hårdare än en manlig, men som jag ser det är det fråga om bemötandet från partiets sida.
Om en manlig ledare, till exempel Carl Bildt, säger ”så här gör vi” följer alla honom, men om en kvinnlig partiledare skulle säga samma sak kanske någon säger ”ja, men kanske vi skulle kunna göra på annat sätt”, och uppslutningen bakom ledaren blir halvhjärtad.
Moderaterna var inte beredda att ta emot en kvinnlig partiledare.
Anna Kinberg Batra säger att hon inte ångrar att hon närmat sig Sverigedemokraterna, och hon har gjort alldeles rätt i att ifrågasätta den antidemokratiska behandlingen av dem hittills. Vad man än tycker representerar de en femtedel av den svenska väljarkåren och de har rätt att ha sin åsikt som alla andra.
Sverigedemokraterna anklagas för bruna rötter, men man glömmer, att under första hälften av 1900-talet hade kanske halva politikerkåren tankar om ”rashygien” (detsamma som ”inavel”?).
Värst infekterat var Bondeförbundet, och hos de kristna fanns åtskilligt av antisemitism. Nationella förbundet uteslöts ur Högerpartiet på grund av nazistsympatier.
Socialdemokraterna går ingalunda fria. En av deras tidiga förgrundsgestalter, Bengt Lidforss, var en anhängare av H S Chamberlains rasteorier och hans lärjunge Arthur Engberg var en av Sveriges värsta antisemiter, Hjalmar Branting och Alfred Petrén motionerade om ett rasbiologiskt institut och ett sådant inrättades 1921, och i en debatt mellan Herbert Tingsten och Rütger Essén trodde sig Gunnar Myrdal i nazismen se ”ungdomens rörelse, en förnyelse av socialismen”.
Lagen om tvångssterilisering var i kraft i mellan 1934 och 1975, könstillhörighetslagen från 1972 upphävdes 2013 då vi hade borgerlig regering. Själv tog jag definitiv ställning mot den tyska nazismen i mars-april 1938 dels på grund av en tidningsbild från 1934 om hur tyska ämbetsmän av judisk börd avvisades från sina arbetsplatser på den breda trappan till ministerierna hela deras livsverk i tysk tjänst förnekades dels ett reportage som handlade om hur en judisk yngling sparkades ihjäl på en järnvägsstation i Berlin av fyra uniformerade nazister medan allmänheten fick titta på.
Min egen uppfattning gäller också åsikter:
Om vi vill leva i ett samhälle värdigt för fria människor får vi finna oss i att några lever på ett sätt som andra finner orent, oanständigt, omoraliskt.