Jag har arbetat som ledsagare i cirka tre år för två vuxna, cirka 20 timmar per månad (i övrigt är jag pensionär).
Jag fick helt plötsligt höra att regionen har gjort en besparing på omkostnaderna för ledsagare, vilket innebär att inga omkostnader för ledsagare betalas ut.
Det måste deltagaren betala. Det kan betyda att denne får betala dubbelt, dels för sig själv och dels för ledsagaren. Det kan även omfatta resekostnader.
Ersättningen för omkostnader bygger på Lagen om särskilt stöd, LSS, som funnits sedan 90-talet. Så som jag har uppfattat regelverket så skall deltagaren inte betala några kostnader utöver sina egna.
De personer som jag arbetar med har en mycket låg pension.
Den kan ligga på cirka 7 000 till 8 000 kronor per månad före skatt, hyra och andra omkostnader.
Verkligheten är den att de helt enkelt inte har råd att betala extra omkostnader för ledsagare, vilket till exempel innebär att de aldrig kan gå bio, restaurang, kulturprogram eller nöjen.
Det innebär i sin tur att det är stor risk att de sociala kontakterna går förlorade, något som kanske drabbar de här grupperna speciellt hårt.
Till politikerna i Region Gotland vill jag säga: jag trodde faktiskt att den nya majoriteten hade bättre förståelse för de funktionshindrades situation.
Jag hade inte väntat mig att Du, Hanna Westerén, som kommunalråd och ordförande i social- och omsorgsnämnden, skulle vara beredd att besluta något sådant.
Du borde komma ut och träffa representanter för dessa grupper och höra deras åsikt. Jag tror att de stämmer ganska bra överens med min.
Jag vill att social- och omsorgsnämnden tittar över det här om omprövar sitt beslut.
I regionens stora budget handlar det om mycket litet pengar för skattebetalarna, men skulle innebära en stor lättnad för deras funktionshinder.