Det är med oro vi på Hyresgästföreningen ser att frågan om marknadshyror dykt upp som en bricka i förhandlingsspelet om regeringsmakten.
Ett hem tillgodoser människan med tak över huvudet och en plats för vila och återhämtning. Det är en nödvändighet för att vi ska fungera som individer i ett samhälle. Och ett fungerande samhälle behöver fungerande individer. Det faller sig då självklart att den som inte har ett grundläggande mänskligt behov tillgodosett, den som söker ett hem, lätt hamnar i ett dåligt förhandlingsläge. I synnerhet i bostadsbristens Sverige.
Syftet med dagens system med kollektivt förhandlade hyror är bland annat att neutralisera detta skeva maktförhållande mellan den som äger och den som hyr. De som förespråkar marknadshyror utgår ifrån ett marknadsteoretiskt ramverk som tar liten eller ingen hänsyn till denna skeva maktrelation.
Om priset på brödrostar, blomkrukor eller digitala kanalpaket blir för högt kan vi välja bort dessa varor utan att våra grundläggande mänskliga behov åsidosätts. Ett hem kan inte väljas bort på motsvarande sätt. I en bristsituation väljer de allra flesta bort all annan konsumtion för att ha råd att bo. Sverige har ungefär 3 miljoner hyresgäster och detta får därför, oundvikligen, negativa samhällsekonomiska konsekvenser.
Ett huvudargument från de debattörer som förespråkar marknadshyra är att marknadshyra skulle leda till ökat byggande, då den högre hyran ökar incitamenten till nyproduktion. Det finns mycket som talar emot detta. Tittar vi till exempel på bostadsrätter som är marknadsprissatta har priserna ökat utan att stimulera nyproduktion på motsvarande sätt. Högre bostadspriser leder nämligen även till högre priser på att bygga, i alla led. Alla vill ha en större del av den växande kakan, det är ju precis så marknaden förväntas fungera.
Slutsatsen vi kan dra är att marknadshyror skulle öka hyrorna, inte utbudet. Samtidigt ser vi ett fortsatt skriande behov av i synnerhet hyresrätter med rimliga hyror. Det är bra att politikerna försöker skapa en regering och breda politiska reformer. Men, om det är fler bostäder som efterfrågas så är inte marknadshyror lösningen.