Måste vi skjuta och döda när fåglar slår sig ner på fel mark?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tror inte att något jag skriver kan förändra det som redan är beslutat.. Men kanske någon annan delar mina känslor och tankar. Det är bättre än ingenting.
Fyra lantbrukare har fått länsstyrelsens tillstånd att döda tio vitkindade gäss var.
Är skjuta och döda det enda vi människor förmår, då vi tycker att till exempel fåglar slår sig ner på fel mark? Har vi inte kommit längre än så?
Vi har äran att få se mängder av fåglar sträcka och rasta på vår ö. Vi vet i stort sett precis var och när. Vi vet att de följer sin natur.Vi vet att vi kan utrota dem i ett nafs. Vi är i totalt överläge. Följer inte då ett större ansvar än att lösa problem med att skjuta?
Finns det inga paralleller till när tranorna började minska katastrofalt och man började utfodra dem både i Spanien och vid Hornborgasjön?
Fåglar är inte bara individer, de består också av familjer och släkter med nära relationer. Då kan man väl inte som intelligent och maktfullkomlig varelse bara skjuta rakt in bland dem och tro att de ska tänka till och sluta beta på just den åker där tio av dem dör, och tacksamma för läxan börja beta på grannens åker istället?
Jag är ingen fågelexpert men minns en dag under senhösten, då jag satt alldeles stilla i timmar, några meter från mängder av vitkindade gäss, som väntade på flygväder vid Västergarns hamn.
Sakta drogs jag in i deras värld. Jag såg vilka som vaktade, vilka som var familjer, vilka som var unga och busiga och vilka som var äldre och inte avbröt sin vila i onödan. Och jag kände en lycka över att få uppleva något som ofta är bortglömt i människans värld.
Jag känner stor sorg och vanmakt över länsstyrelsens beslut.
Är jag ensam om det?