De kan nog inte undgå någon som besöker den medeltida marknaden i Visby. Skyltarna med nummer vid många månglarstånd och utskänkningsställen visar på möjligheten att använda dagens teknik i gårdagens sammanhang. Swish blir ett sätt att lätta på börsen och luften fylls av ettor och nollor. De tidigare blytunga börsarna med guldpengar blir färre och färre.
Man kan då spekulera över den medeltida motsvarigheten till swish. Ja, ja – utan närmare forskningsgrund alltså. Rena spekulationer (forskarnas mardröm). Mina första tankar går till trollkarlarnas magiska handlingar. ”Ingenting här – ingenting där…” och så simsalabim, plötsligt har åtminstone trollkarlen ett mynt bakom örat och betraktarens pengapung har blivit lättare. Förklaringen är lite tagen ur luften eller kanske beroende på viss fingerfärdighet? Vill man se swish som en mer medveten handling mellan tvenne villiga, så kan en köpare påstå att säljaren ”får pengar sedan”, och då efter ett visst nummer. O-sedligt? Det var ju själva poängen med en kontantfri hantering. En annan teori är att somliga bara swishar förbi de ännu obesökta stånden. Det blir då varken ”mums” på maten eller nya tyger till den bara rumpan.
Från fältet med lekar får barnen lära sig en ny ramsa. Ritsch, swish, filibom-bom-bom. Swishandet tilltar. Folk blir allt mindre kontanta – med varandra också – och förstämningen tätnar. Misstänksamheten mot börsförlusterna ökar och nu förpassas börsarna innanför hosor och barmband. Guldet ligger närmare hjärtat kan man säga. Marknaden återgår därför till de normala affärsrutinerna och det som hänt glöms bort. Inget skrivs i böckerna. Det är bara sierskorna som i hemlighet via viskande tradition, bär sina ögons minnen vidare. Det blir ett hyssjande om swishandet. Sedan kommer sierskorna efter ett antal sekel att förutspå swishandets återkomst. Visserligen i nya former – men det är ju sierskornas uppgift att se det. Så när du lyfter din mobil, tänk då på var dina sekiner hamnar. Om du hittar din mobil förstås? Ritsch, swish, filibom-bom-bom… Magikern har redan lämnat platsen med ett leende på läpparna och ännu en ”bildknappsmojäng” i sitt tygstycke… filibom-bom-bom…