Medeltidsveckan tycks praktisera den metod som är vanlig för organisationer och personer som inte har fakta att falla tillbaka på. Man kastar ur sig ounderbyggda påståenden och anklagelser och sedan iakttar man tystnad och åter tystnad.
I övertygelsen om att man är en stiftelse, som inte omfattas av någon sorts offentlighetsprinciper, anser man sig ha rätten att diskriminera, i detta fall på grund av åsikter (även om jag inte uttrycker sådana under mina vandringar, jag berättar historia). Andra kan göra det på grund av till exempel ras eller sexuell läggning, men eftersom Medeltidsveckan (MV) har ett avtal med kommunen, med anslag på i runda tal 800 000 kr, så kan jag inte se att situationen är så enkel (och som fastighetsägare på ön är jag också skattebetalare). Genom avtalet fullgör MV en sorts offentlig uppgift genom att utöva kontroll över allmän plats och kan knappast agera som ett slutet sällskap menar jag.
MV har påstått att de fått ett tiotal klagomål på mig, utan att precisera dessa. Jag har nu begärt av Björn Sundberg att få studera dessa klagomål, även om de är anonymiserade, för att kunna gå i svaromål. Det tillhör inte svensk rättstradition att gå på skvaller ‒ oavsett om det är tidningar eller andra. Jag misstänker nämligen att MV går på en synnerligen ovederhäftig och grovt vinklad uthängning som Expressen gjorde av mig under valåret 2010 ‒ i avsikt att genom att smutskasta mig smutskasta Piratpartiet. Och hur ”sakliga” tabloiderna är fick vi ju senast ett exempel på i ”Opinion”, om Benny Fredriksson, 22 mars, inte sant?
Men även en normalbegåvad medlem av Medeltidsveckans styrelse borde inse att detta expressenskvaller inte hade ett dugg att göra med några uttryckta åsikter från min sida. För om så varit fallet skulle aldrig min bok ”Samlag eller Salighet” blivit officiell kurslitteratur i sexologi på Universitetet, vilket den blev.
Jag ifrågasätter starkt att Medeltidsveckan, utifrån enbart opreciserade klagomål och skvaller ‒ utan att någon enda medlem av stiftelsen själv brytt sig om att ta reda på vad det är jag berättar under mina vandringar (och ”Människornas Visby” har aldrig fått några klagomål, vad jag vet) ‒ med anslag från Region Gotland och starkt dominans i det offentliga rummet har rätt att åsiktsdiskriminera någon enda person.
Kan verkligen Region Gotland acceptera att en förmånstagare av så stora summor, med en stark närvaro i det offentliga rummet, ifrågasätter yttrande- och åsiktsfriheten så gravt att det för tankarna till diktaturer ‒ där mönstret också är att stöta ut och vända ryggen till ”fel” åsikter? Varför avvisar MV åsiktsmångfald!?