Medicinskt ansvar offras

Gotland2017-08-14 12:20
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det medicinska ansvaret i vården blir allt mer oklart av förändringar initierade av både Socialstyrelsen och landstingen. Det handlar om brister i organisation, genomförande, ansvar samt kommunikation internt och till vårdtagare. Jag kan jämföra med när min hustru drabbades av hjärntumör 2009. Då fanns en organisation inom den avancerade vården, i vårt fall US i Linköping, där varje klinikchef hade totalansvar inklusive medicinskt ansvar, således både tydligt mandat och ansvar.

Den interna tillsynen av klinikerna sköttes av en fristående chefsläkare. Dessutom fanns begreppet patientansvarig läkare (PAL) för att för en enskild patient samordna vårdens insatser. Svårigheterna då var att ingen tog totalt ansvar i en kritisk vårdkedja inkluderande flera kliniker och vem som var PAL var ofta både outtalat och oklart för både patienten och vården.

Klinikchefen blev verksamhetschef och då försvann kravet på att ha medicinsk kompetens för att samtidigt kunna ha det medicinska ansvaret. Om det medicinska ansvaret är delegerat till underställd under verksamhetschefen får denne mindre befogenheter än klinikchefen tidigare hade.

2010 togs begreppet PAL bort och istället infördes ”Fast vårdkontakt” med motiveringen att PAL inte hade haft avsedd effekt och inte tillämpats som tänkt av vården.

Vid socialstyrelsens uppföljning av reformen 2012 var resultatet föga förvånande dåligt. Endast 20 % landsting hade tagit fram rutiner och knappt 60 % hade informerat personalen. Endast ett landsting hade på hemsidan information om möjligheten till att kräva en fast vårdkontakt. Denna behöver inte tillhöra sjukvårdspersonalen men det kan behöva vara en läkare för vissa sjukdomstillstånd, ännu en oklarhet. Värst är kanske att den fasta vårdkontakten begränsas till verksamhetschefens ansvarsområde (klinik) varför komplexa vårdkedjor inte täcks av en vårdkontakt.

Till detta kommer landstingens förändring av organisationen. Grupper av kliniker har slagit samman till Produktionsenheter med en egen chefsnivå. Det innebär än fler inblandade för en enskild patient vid vårdkedjor.

Som synes innebär detta att man bryter mot flera grundläggande regler för tydlighet i ledning och ansvar inom en organisation: Ansvar och befogenheter måste korrespondera, ansvarsfördelning måste var entydig, där flera verksamheter samverkar måste en ytterst ansvarig finnas och beslut ska bara fattas av personer med vederbörlig kompetens.