Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns ett lugn när naturen förbereder sig för vila. Efter vårens gröna explosioner, sommarens pärlband av soliga dagar så bjuds vi nu på ett långsamt fyrverkeri. Gnistorna faller till marken som löv. Havet stillas för att snabbt blåsa upp igen och det vita täcket dröjer ännu. De grå dimmorna redan står för dörren. Samtidigt fylls våra almanackor av görandets spiral, kanske även i världsarvets stad. Då riskerar tiden för reflektion att inte få plats mellan klockslagen. Då är det tid att sansa sig, att stanna upp och lägga märke till vår flyende stilla samtid. En spänning känns i riket för framtidens möjligheter och lite vemod för det som gått. Nåväl, gårdagen är inte mycket att göra åt, morgondagen ligger långt, långt borta, men denna dag är din att ta vara på. Gör du det?
