I januari offentliggjordes slutbetänkandet och förslaget om utvecklingen av glesbygden i 75 punkter av den parlamentariska landsbygdskommittén. Det är glädjande att landsbygdens situation här verkar tas på mer allvar från regeringshåll än vad som visats tidigare.
Landsbygden är fortfarande och kommer att förbli, en förutsättning för storstadsregionerna, speciellt i ett utrikespolitiskt osäkert läge, där import av mat inte kan ses som en självklarhet. Merparten av de resurser som Sverige faktiskt lever av finns och skapas på landsbygden.
Landsbygdskommittén har sneglat på Norge, som har en progressiv landsbygdspolitik. Därifrån finns det två åtgärder som Sverige direkt skulle kunna genomföra: 1) att de regioner/kommuner där vattenkraft eller gruvdrift har exploaterats, ska få behålla en rättmätig del av de stora värden som genereras. 2) att införa en generell geografisk differentiering av arbetsgivaravgifter (förslag nr 10 i Landsbygdskommitténs förslag) samt dito en avskrivning av studieskulder.
Men hela förslaget andas en ”von oben-mentalitet” där dialog med dem det berör saknas. Regeringen uppdrar till höger och vänster olika aktörer att gripa in, komma med förslag, ge bidrag med mera.
Under sista rubriken ”Civilsamhället” finns 5 punkter, där ”regeringen uppdrar” i 4 st, i den 5:e är det Leader som genom bidrag ska stötta, något som för den sökande genom ansökningsbyråkrati är ett tidsödande och krångligt projekt.
Bor man på landsbygden vet man att den lever trots landsbygdspolitik som den bedrivits hittills, snarare än tack vare. Även om landsbygdskommittén nu lyfter fram glesbygden som en viktig resurs för Sverige, verkar intresset och kunskapen saknas för hur de boende där får det att gå runt.
Det finns en enorm kraft, kunskap och överlevnadsvilja inom civilsamhället, med kreativa eldsjälar som utan statlig och regional medverkan kämpar för sin bygd.
Det hade varit klädsamt om Landsbygdskommittén genom dialogmöten i Sveriges olika glesbygder haft med denna kunskap, och utifrån den kommit med sitt betänkande för att stötta och stärka landsbygden. Nu måste man se till att alla dessa idéer och krafter så att säga i efterhand tas med och blir en grundsten i landsbygdskommitténs förslag för att i samarbete med det politiska etablissemanget hjälpa till med förverkligandet.