Psykisk ohälsa är ett stort och växande samhällsproblem. Andelen personer som upplever och rapporterar besvär på grund av psykisk ohälsa har ökat sedan början av 1990-talet. En grupp som är särskilt utsatt, och vars psykiska ohälsa kan påverka deras framtidstro och utvecklingspotential under lång tid, är barn och unga.
Enligt Socialstyrelsen har psykisk ohälsa hos barn i åldern 10 – 17 år fördubblats de senaste tio åren. I dag har ungefär var tionde pojke eller flicka någon form av psykisk ohälsa – och Socialstyrelsen uppskattar att ökningen kommer fortsätta under en tid framöver, eftersom att nya sjukdomsfall blir långvariga och läggs till befintliga fall.
Uppföljningar visar att konsekvenserna för barn och unga är allvarliga och omfattar ett brett spektrum, alltifrån svårigheter att fullfölja ens utbildning till ökad risk för självmord. I sammanhanget kan nämnas att Sverige sedan 1980 har sett en minskning i suicidtalet för alla åldersgrupper – men inte för gruppen 15 – 24 år.
I rapporten ”Från avhopp till examen”, som är författad av Sveriges Elevkårer och Lärarnas Riksförbund, visar statistiken att två av de vanligaste anledningarna till att elever överväger att hoppa av gymnasiet är bristande motivation och psykisk ohälsa. Det är tydligt att detta är ett område där en bred palett av olika lösningar behöver användas för att nå resultat.
Vi unga moderater ser att detta är ett område som kräver mer uppmärksamhet, fler blocköverskridande överenskommelser och ett nära samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Under den förra rödgröna regeringen tredubblades köerna till Barn- och Ungdomspsykiatrin, vilket borde ge dem F i betyg på området.
Därför satsar Moderaterna och Kristdemokraterna, i den nu gällande statsbudgeten, 500 miljoner kronor för att korta köerna och höja kvaliteten i Barn- och Ungdomspsykiatrin. Det är inte lösningen på hela problemet, men en bra början i arbetet med att pressa tillbaka den psykiska ohälsan som biter sig fast i Sveriges unga. Alla vet att mer krävs från styrande politiker. Samtidigt är det tydligt att samhället mår bäst när vi bygger starka barn - och inte bara lagar trasiga vuxna.