Folk har en massa uppfattningar om vad som hände i Mästermyr varav mycket inte har någon bäring.
Först på plats i Mästermyr när det amerikanska bombplanet landade, var min far verkstadsägare Albin Larsson. Han såg planet i luften, precis som Lasse Svensson gjorde men tog bilen och drog ner i myren. När han kom till platsen exploderade en del av planet. Han mötte ett antal flygare som kom emot honom med händerna över huvudet. De frågade var de befann sig och min far svarade Sweden, Schweden. Då började hela besättningen hoppa och dansa av glädje kring honom. En av flygarna gav honom sin pistol.
Landsfiskal Oswald Norbeck kom till platsen med militär som hade till uppgift att avväpna och omhänderta besättningen. Albin släppte pistolen på marken och sparkade den framför sig mot vägen, där den hamnade i ett enbuskage. Hans tanke var att hämta pistolen vid ett senare tillfälle. Men någon hade som han uttryckte det hittat den och snott den. Den kom aldrig tillrätta.
Besättningen fördes inte till Folkhögskolan utan till krigssjukhuset, en intilliggande byggnad som sedan blev ett sjukhem.
Jag har papper på att min pappa köpt ett flygplan, en Boeing av amerikanska flygvapnet. För 250 kronor. Det är inte många på den här ön som har. Min pappa Albin bärgade det demolerade flygplansvraket på begäran av det amerikanska försvaret och inget i planet fick hamna i fiendens händer.
Motorer skruvades bort, förpackades och sändes till USA . Resterande delar av planet ingick i min pappas köp. Det som var guld värt 1944 var den olja som fanns kvar i motorerna som var oförstörda samt överbliven bensin, enligt min far, och oljan omhändertog han med stormförtjusning. Den betalade köpet av planet.
Planet har aldrig smälts ner, det är en uppgift tagen ur luften. Min pappa monterade ner det. Hjulen kom sedermera att användas på vagnar han konstruerade i sin verkstad för att lasta betor.
Flygplanets balkar använde han till att bygga en ny verkstadsbyggnad i sin firma i Havdhem och längre fram en tvätthall vid sin firma i Hemse. En flygplansvinge med massor av kulhål i var länge i bruk som en verandavägg vid hans fiskebod i Västergarn till byggnadsnämndens irritation. Men se det gav min pappa faderrullan i. Resterande delar av kadavret sålde Albin till Lindarängen, den gamla flygsjöplatsen utanför Stockholm. Så han gjorde i slutändan en god affär.
Min pappa tog vara på en fallskärm. Fallskärmarna på den här tiden var gjorda av det finaste tunnaste siden. Vi brukade leka med fallskärmen när vi var barn. Lät luften strömma in i den och fylla ut skärmen och åkte efter likt en släde ute på åkern. Fallskärmen såldes på auktion 1993. Själv har jag två bitar flygplansvinge med kulhål i min ägo, som minne av min pappas bravader.
Juni 1986 besökte en annan av besättningen, Merle P.Brown, Gotland och min pappa som då levde. Han gifte sig också med en svenska. En dalkulla han mötte under interneringen.