Varje dag sker mirakel på Gotland när en alkoholist, kommer till insikt att hans/hennes liv är ohanterligt och att alkoholen (drogen) tagit över hela tillvaron. Inte bara för personen i fråga, utan även släkt, vänner, familj och jobbarkompisar drabbas obönhörligt!
När alkoholisten bestämmer att nu får det vara nog med drickat och har en vilja att förändra sitt liv; då sker det mirakel! Inte på en gång, men successivt blir allt bara bättre och bättre! Folk får förtroende för honom/henne och de växer som människor, men bara så länge de ger fan i det första glaset. En, bara en dag, ibland en timme i taget! Tålamod, tacksamhet och tillit till den hjälp man kan få, är viktigt i sammanhanget!
Jag själv bestämde mig för cirka 10 år sen att släppa taget om alkoholen och försöka ändra på mitt liv och bli en god nykter medmänniska och att hjälpa andra med samma sjukdom.
Alkoholism klassas som en sjukdom och är dödlig, så länge jag dricker. Jag har att välja på tre saker, dårhus, kvalfull död, eller be om hjälp! Stolthet och mitt ego gör det svårt för mig att söka hjälp, men det går när och om jag har nått min personliga botten. Det kan alla nyktra alkoholister vittna om. Släppa stolthet och prestige, och be om hjälp! Nyligen hade AA sitt årliga konvent på Gotland, i Visby, på Säveskolan. Dit kom cirka 1 000 nyktra alkoholister från hela Norden, med familjer och vänner till AA och anhöriga till alkoholister: Alanon var inbjudna. Det är fantastiska dagar där man får uppleva mirakel. Jag tror själv inte på nån gud idag, men tror på en kraft som är starkare än mig själv - jag klarar det inte ensam, att hålla mig nykter, men jag ber om hjälp av andra nyktra alkisar och då funkar det för mig.
I dag är de min "högre makt" . Kärleken och styrkan i gemenskapen ger mig den kraft jag behöver, för att slippa ta det första glaset. "Ett glas är för lite och 1 000 glas är inte nog tillräckligt" för en aktiv alkoholist. Kram och tack för ordet.