Jag kunde inte tro mina ögon när jag läste Wera Svenssons insändare om #metoo-kampanjen.
Hur kan man uttrycka ett sådant förakt för utsatta kvinnors trovärdighet? Hur kan man uttrycka sådan misstro? Det är väl ändå ett oemotsägligt faktum att vi levt och ännu i hög grad lever i ett patriarkaliskt samhälle. Ett samhälle där tyvärr många män ansett sig kunna bete sig hur de vill. Män som kunnat utnyttja sin position gentemot kvinnor. Unga kvinnor som varit i beroendeställning och inte vågat säga ifrån mot närgångna män.
Att påstå att #metoo-kampanjen skapar ett kallt samhälle är oförskämt. Den sätter fingret på en otäck varböld i samhället som fått fortgå och förtigits. Den öppnar dörrar mot att skapa ett respektfullt samhälle, där ingen kan ta sig rätt att utnyttja en annan person för sitt höga nöjes skull.
#metoo kommer att ge eko i samhället under försvarlig tid framöver. De problem som nu kommer fram i ljuset måste hanteras. Vi måste våga samtala om det. Därför har vi som arrangerar Gotlands Kyrkvecka i dag beslutat att en av förmiddagarna under nästa års vecka, ska ägnas åt just detta. Det är att ta ansvar. Det är att vilja bidra till ett jämlikt samhälle som grundar sig på tillit och förtroende för varandra.