Bryggan
i decemberdis
ligger stadigt
utan is
i sitt mörka vatten
iskristaller blänker
som skarpa diamanter
från frusna brädors
slitna kanter
Månen
kraftfullt skänker
sitt hemliga
teaterljus
när den sakta skrider
över träd och hus
se din urtids krater
genom nattens kyla
som i skinnet svider
Svanarna
på sjön
glider ljudlöst
som sovande skepp
alla väntar de på
morgonljus