Munhuggarkampen
Sankta Maria domkyrka. Foto: Bengt Zettergren/GT Arkiv
Foto: Bengt Zettergren
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tant Grön och Herrn från Norr ville göra om alla murens flaggstänger till snurrande vindfångare och talade om välsignelsen av att ha något ångande plåtvidunder på smidda långvärjor i norr. Viss tveksamhet om värdet av ett sådant påfund rådde dock i staden. Tant Bonde, ofta iklädd i bäver, sågs titt som tätt stående på murkrönet för att se vad som pågick på landet och om de verkligen levde där?
Farbror Georgius iakttogs titt som tätt komma ut ur Sankta Maria, på väg bort mot kön av hälsobehövande vid Helge And. Han skrev på en lag med snabbplåstergaranti och tyckte även att droghandeln gav för stor förvirring hos de mer seniora invånarna. "Farbror Burka på klinten" ville också han fånga uppmärksamheten hos folket. Han trumpetade hårt och närapå militäriskt - att genom att ha ordning och tidig rangordning i lärgrupperna för stadens yngre garde, så skulle den stora lyckan komma. De lärde annorstädes lär ju vara lyckligare.
Det yngre gardet verkade inte lyssna, för de ägnade sig åt SMS (Snabbskärda Meddelande Signaler). De karvade trädbitarna kastades över staden och fångades av tänkta mottagare. Ibland kom de rätt och kunde tydas. En övervakargrupp vill sätta upp nät för att fånga signalerna, medans pirater vill bränna dessa nät och ha ett fritt luftrum. De gamlas sammanslutningar blev allt mäktigare och tänkte att deras särintresse snart var allmänintresset.
I de dunkla gränderna fanns ett skyggt sällskap. De smidde nycklar i lönndom för att låsa stadsportarna för internationella stadsinflyttare. Spågummorna sprang omkring för att lyssna på skvallret och stod sedan i parti och minut och ropade ut hur stödet såg ut för de maktvilliga. De hoppades att genom att skrika mest så kunde de påverka de ännu obeslutsamma. Hur det gick? Ja, se den historien var inte skriven officiellt ännu. Möjligen hade en och annan gastskrivare redan det rätta svaret. De andra skrivarna skulle nog få hänga på Galjbergskrogen. Kallbadet stängde ju oftast tidigt, när stekarna försvunnit och pengakistorna skickats till Trädkobben. Lappkryssarna skulle snart få se vilken tant eller farbror som fick bära bestämmarklubban till nästa gång. Och om det var just de som skulle känna sig som välbärgade eller uppleva sig drabbade av pestens välde.
I väntan på denna tid ägnade sig invånarna åt stora oövervägda inköp på den festliga marknaden vid muren, kast med stort träd, slagsmål på stock med fjäderbollar och åt att pröva otillbörliga drycker från landen i fjärran och kanske till och med närstädes producerad sörja. Ungefär som på vilken medeltidsvecka som helst...