Myter och osanningar om farten
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På vägstumpen med fartkameran på Gotland, vid 30 km-begränsningarna och vid vägbulor kan man naturligtvis hävda att det inte skett några olyckor efter åtgärden, att inga personskador skedde före införandet förtiger man.
Är det inte dags att något politiskt parti vågar ta tag i våra trafikplanerare som i stor utsträckning bara krånglar och retar upp folk, vem i hela friden har kommit på att man skall hacka sönder mitten av den breda fina vägen mellan Visby och Roma. Och varför lägger man pengar på sådant? Hur mycket bensin och slitage kostar det?
Varför bygger man rondeller som har liten diameter och är smala i stället för att ha stor diameter, bredd och fri sikt, varför lägger man in vägbulor, chikaner, kameror och skyltar om hastighetsbegränsning på ett och samma ställe när det räcker med en åtgärd.
Irriterade och oengagerade förare får ett olämpligt beteende, man ägnar sig mera åt telefon och annat tekniskt lull lull än åt trafiken - vems är felet?
Man kan i debatten höra påståendet att just 80 km skulle vara bra för miljön. Helt avgörande för utsläpp och förbrukning är att motorn får arbeta vid bästa varvtal och vridmoment, då jobbar den lätt och förbrukar minst med bränsle. Det är mycket få personbilar som är så utväxlade att bästa vridmoment ligger vid 80 km. Däremot fungerar de flesta fordon så att de arbetar lättast vid 90 - 100 km. Alla inbromsningar med åtföljande accelerationer kostar bränsle, det är inget ovanligt att förbrukningen blir dubbelt så hög som vid jämn idealfart, det kan alla som har färddator enkelt konstatera.
I stället för att lägga ner massor med pengar på att ställa till krångel i trafiken kunde man satsa de pengarna på förbättrade vägar det skulle ge färre olyckor och mindre avgaser.