Tack läkarchef Virág Bergkvist för din insändare om den ”medfödda känslighet i hjärnans nervsystem” som särskilt utmärker barn och unga på ön. Du måste liksom jag ha förundrats över den rekordsnabba ökningen här av adhd-beteende med åtföljande medicinering.
Men varför utesluta traumatisk erfarenhet som en möjlig orsak och varifrån kommer uppgiften att biverkan av adhd-preparat drabbar färre än en på tiotusen?
Enligt fabrikanternas egna studier mer än fördubblar metylfenidat som Concerta och Ritalin risken för ”aggressionsrelaterade biverkningar”. Flera försökspersoner tvingades avbryta en medicinering som även kan ge nedstämdhet, känsloavstängning och minskad kreativitet.
En norsk undersökning (Oldsvold) påvisar att barnens berättelser inte sammanfaller med den officiella beskrivningen om få eller inga biverkningar. 75 procent kämpar med ofta skrämmande och plågsamma erfarenheter av tics, påverkan på rörelsemönstret, personlighetsförändringar, humörsvängningar, insomningssvårigheter, viktnedgång och dålig matlust. Illamående och magont är snarare regel än undantag.
Under 2017 skickade psykiatrin på Gotland inte in en enda biverkningsrapport. Angående barn under 18 år har under de senaste fem åren insänts en rapport.
Du tänker dig ”samsjuklighet” mellan adhd och en lång rad andra sjukdomstillstånd. Tänk om medicinering med narkotikaklassade adhd-preparat ger biverkningar som diagnosticeras som sjukdomar och behandlas med farmaka som i sin tur ger nya biverkningar som och så vidare. En obehaglig tanke som borde gå att undersöka genom tidsföljd för insatt farmaka.
Peter Götzsche vid det oberoende forskarnätverket Cochrane skriver “Det är dålig läkekonst att skaka fram ytterligare diagnoser när en person står under inflytande av neuroaktiva kemikalier, eftersom symtomen då sannolikt är läkemedelsframkallade.”
För sex år sedan skrev ett antal ledande företrädare för psykiatrin på ön: ”Vi håller med Lars Lundström om att behovsanpassad undervisning skulle kunna hjälpa en stor del av dessa barn som i dag behandlas med läkemedel men eftersom skolan inte har tillräckligt med personal för att göra dessa anpassningar blir problemet medicinskt.”
Hur ställer du dig som läkarchef till följande förslag?
Sluta medicinera barn för personalbrist i skolan.
Garantera, som i Norge, rätten till icke-farmakologiskt behandlingsalternativ.
Upphör med krav på medicinering som villkor för vårdinsats.
Skicka in de obligatoriska biverkningsrapporterna till Läkemedelsverket.