Någon gång i februari i år knackade det på min kontorsdörr på Visborgsområdet. En ung, mörkhårig man stack in huvudet och frågade på dålig engelska efter ”mr Nilsson”. Jag bekräftade att jag var mr Nilsson och han undrade om han kunde få göra en kortare TV-intervju med mig. Jag frågade varför, för vem och vem han var. Han förklarade då att han kom från ett ryskt TV-bolag och att det bara rörde sig om en kortare intervju, tio-femton minuter om Gotland, gotlänningarna och förhållandet till Ryssland.
Jag tyckte att det hela verkade märkligt. Ett ryskt TV-bolag skickar iväg en tämligen ung reporter som på knacklig engelska vil intervjua mig om Gotland och Ryssland. Nej, det kändes inte bra. Inget telefonsamtal tidigare för att boka tid, inget mejl. Nej, detta var inget jag var intresserad av att ställa upp på. Jag sade att jag inte hade tid, vilket jag inte heller hade. Den unge mannen förklarade då att det var ett seriöst TV-bolag han kom ifrån, att det ägdes av Gazprom. Jag kunde inte låta bli att säga att det inte gjorde saken bättre. Han såg lite frågande ut och menade att det blir svårt att göra TV i Ryssland annars. Alla TV-bolag ägs av Gazprom. Han fortsatte att försöka övertyga mig att det bara skulle bli en kort intervju. Han kunde senare på kvällen om det passade mig bättre. Jag avstod. Något till synes besviken drog han sig tillbaka.
Dagen därpå försökte jag ta reda på hur han tagit sig in i vårt kontorshotell. Men där var ingen som kunde ge mig besked. Lite otäckt tyckte jag att det var, att en Gazpromreporter kommer och knackar på min dörr och vill ha åsikter från mig. Varför? När jag satt i riksdagen kan jag förstå att det var intressant likaså när jag var chefredaktör för GA. Men nu i februari 2016?
Jag fick senare veta att han varit på andra platser och försökt intervjua personer som kunde ha åsikter om Ryssland, Gotland, krig och fred.
Vi har den senaste tiden kunnat se resultatet av åtminstone en del av hans arbete. En intervju gjord med en av länsstyrelsens chefer där man lagt över en speakertext på ryska med helt annat innehåll än vad intervjun handlade om.
Gotland och gotlänningar har använts i det ryska desinformationskriget mot Sverige och västvärlden.
Den ryska desinformationen går ut på att Nato och Sverige i ett nära samarbete förbereder krig mot Ryssland. Angreppskrig. Det är Ryssland som är hotat och det är USA som tillsammans med Nato, och Sverige, förbereder fientliga planer mot Ryssland. Detta vill man att den ryska befolkningen ska tro och det vill man att den svenska opinionen ska tro. Ju mer den svenska befolkningen kan splittras i uppfattning när det gäller möjliga hot utifrån desto bättre. Ju fler svenskar som blir negativa till Nato desto bättre och ju fler som tror att hamnavtal om Slite är som vilket affärsavtal som helst desto bättre.
Det är den ryska staten som är majoritetsägare i Gazprom. Gazprom är ett politiskt redskap som den ryska regeringen använder sig av. Att en medarbetare från rysk statskontrollerad TV kan göra intervjuer på det sätt som varit fallet på Gotland visar på gotländsk godtrogenhet eller om man så vill naivitet.
Jag kan inte sluta fundera på vilka ord man skulle lagt i min mun om jag låtit mig intervjuas. Just nu är jag tacksam för min misstänksamhet.