När en sak går snett tycks allting gå snett. Så kan man uttrycka sig om Visby stift.
Men en biskop som tar lätt på sanningen, kan oegentligheter godtyckligt breda ut sig.
För den som följer med debatten om fallet Bunge blir det tydligt.
Här ger sig den ene aktören efter den andra utan anledning och med hårresande argument in i striden.
En biskop har naturligtvis nästan ingenting med saken att göra.
Han hanterar överhuvudtaget inga arbetsgivarfrågor. Stiftsmedarbetare överträder grovt sina befogenheter om de blandar sig i ärendet.
De har kyrkorättsligt sett absolut inget att skaffa med fallet.
En stiftet närstående person som anonymt ger sig på yttrandefriheten är kanske det mest flagranta.
I Linköpings stift har biskop och andra försökt inskränka denna frihet men de har få slå till fullständig reträtt.
Själv har jag, komiskt nog, fått samtal från en präst på Gotland, som ifrågasatt min rätt att yttra mig.
Yttrandefriheten är utan tvekan en av det demokratiska samhällets viktigaste rättigheter.
Allt detta är exempel på en generell företeelse som manar till yttersta vaksamhet: Kyrkan klarar efter skilsmässan från staten inte av att handa sina egna rättsliga angelägenheter. Som syns i pressen har domkapitlet i Visby istället börjat syssla med väderanalyser.
Skam går på, torra land! Man får hoppas att de fackliga representanterna har framgång i att reda av en soppa, där kockarna redan har blivit alldeles för många.
Det är också livsviktigt att pressen rotar i de gömslen som maktmänniskor försöker hålla dolda.
Till slut, tänk ett ögonblick på den utsatta komministern!